First step 2 forever- Kapitel 16
''Vi är framme nu, vid ditt nya hem'' sa Jessica och öppnade bildörren och gick ut. Jag satt kvar i framsättet och ville inte gå ut. Jag kollade ut genom fönster rutan och där kom Jessica och öppnade bildörren.
Efter långt om långe tjatande om att jag skulle ut ur bilen knäppa jag motvilligt upp säkerhetsbältet och klev ut ur bilen och framför mig stod det en äldre man, troligtvis min pappa.
(Sorry men man kunde inte ladda upp bilder )
"Melaine" Sa han glatt. Jag titta argt på han.
"Hej" Sa jag dystert och sucka. Jag gick runt han och gick till bagage luckan och drog ut väskorna. Den blåa väskanb landa med en dunk mot marken. Jag sucka en än gång och drog upp väskan men tyvärr så tog min såkallade pappa väskan. Jag drog ut den ur hans hand och börja gå mot det stora dystra huset. "Pappan där" öppna dörren och jag gick in argt in.
"Kan jag bara få fråga dig en sak?" Fråga jag.
"Ja visst" Sa han förvånat.¨
"Varför lämna du mig och mamma bara sådär och nu helt plötsligt vill du ha tillbaks mig?" Han titta konstigt på mig."Asså jag är inte din..." Han hann inte säga mer förns jag avbröt han.
"Du är helt omöjlig" Jag vände mig om med en snurr och där stod en man som var kanske i 50 års åldern och en tjej som sg ut att vara runt 14.
"Hej Melaine det är jag som är Ethan din pappa" Sa han lite surt men samtidigt glatt. Jag vände mig om igen och mannen jag trodde var min pappa nicka.
"Jaha" Sa jag surt." Och detta är din syster Emma" Fortsatte han efter en stund. Hon titta drygt på mig medans jag drog av mig skorna.
"Mr. Anderson gå härifrån så att jag får vara ensam med min dotter" Sa Ethan. Ja jag vill kalla han Ethan jag kommer verkligen inte kalla han pappa inte efter allt som hänt. Mr.anderson som var mannen bakom mig gick artigt uppför trappan. Kom här mina döttrar sa Ethan och putta in oss i vardágsrummet. Jag titta riktigt surt på han medans han satte sig bredvid oss i soffan.
"Jag vill ha ett svar" Sá jag och luta mig fram.
"För vad?" Sa Emma surt.
"Jag pratar inte med dig! Jag pratar med Ethan"
"Kalla han pappa han är ju trots allt din pappa" Precis som jag trodde en jobbig lillasyster.
"Nej inte efter allt som hänt"
"Efter vad" ¨
"Det behöver inte du veta"
"Men nu är ni tysta. Och Melaine nu ska du inte vara så otrevlig mot din lillasyster"
"Lillasyster? Trevlig" Skrek jag. Jag gick genast till hallen och drog på mig skorna och gick ut ur huset men inte ens Ethan gick efter mig. Jag drog upp mobilen ur fickan och slog in Chaz nummer.
"Hel Mel! Hur är det där borta?" Fråga han lite ledset men glatt.
"Det suger snälla kom och hämta mig jag klarar inte av detta" Snyfta jag fram.
"Melaine förlåt men jag kan inte" Jag tryckte på den röda knappen och satte mig ner på en sten med händerna i ansiktet.
"Snälla gud hjälp mig" Sa jag tyst och lät en tår rinna ner på min kind. Jag lyfte upp mitt huvud och framför mig stod en tjej med långt blont hår. Hon satte sig ner på stenen bredvid mig.
"Jag heter " Sa hon med en liten ledsen röst. Jag svara inte utan titta bara på henne.
"Vad har hänt" Fråga hon sedan. Jag skaka bara på huvudet och ställde mig upp och börja gå igen."Du jag menar inget illa" Skrek hon efter mig men jag brydde mig inte utan fortsatte gå. Jag drog handen genom håret medans jag gick genom en djup skog. Min mobil ringde igen och på displayen stod det Chaz. Jag tryckte på grön lur och svara med ett hej.
"Du asså jag vill ju hämta dig..." Sa han ledset.
"Jag vet förlåt för att jag la på det var inte meningen!"
"Melaine var är du?"
"Varför vill du veta det?"
"För att jag vet att om du försöker en gång till kommer det går bra"
"jag kommer inte gå tillbaks till det dårhuset" Sa jag irriterat.
"Jag vet men kan du inte prova? För min skull?"
"Jaja" Sa jag envist.
"Bra men kom ihåg att ringa och smsa varje dag"
"Jadå"
"Vi syns då"
"Hmm men tack Chaz du är bäst" Jag kände på mig att habn log men sen avbröts samtalet. Jag la ner mobilen i fickan och börja gå tillbaks. Jag kom igenom dörren och genast poppa Emmas huvud fram från köket.
"Hej" Sa hon lite besviket. Jag tog mina väskor i handen och gick in i köket där Ethan och en kvinna satt.
"Var är mitt rum"
"första dörren åt vänster" Sa Ethan utan nån förvåning alls. Jag tog mig uppför trappan och gick in i rummet. Rummet var stort och det var en fond vägg som var helt rosa. Jag la väskorna bredvid dörren och gick runt i rummet för att titta lite närmare på saker och ting. Jag gick in genom en dörr och bakom den dörren gömde sig en walk in closet. Med öppen mun gick jag in i den och det konstiga var att det redan fanns kläder på galgarna. Men nästan hälften av kläderna var rosa. Jag gick ut ur rummmet och börja packa upp mina saker som fanns i väskorna. Tillslut drog ja upp ett kort som jag Chaz, Ryan och Justin tog när vi var 13. Jag log av tanken. Allt var så bra då. Jag ställde det kortet och ett kort på mig och mamma vid nattduksbordet.
Tillslut var jag färdig med allt och jag la mig utpustat på den stora sängen. Jag kolla på den stora posten av Justin som hängde framför sängen. Jag log men en tår rann ändå ner för kinden. Jag saknar mitt gamla liv...
Sorry för kort del men vi har gäster! Hoppas den var bra. Vet att jag inte skriver lika bra som Wilma och Sofia dårå men jaja! KOMMENTERA :D LOVE U GUYS!// Sara!
Efter långt om långe tjatande om att jag skulle ut ur bilen knäppa jag motvilligt upp säkerhetsbältet och klev ut ur bilen och framför mig stod det en äldre man, troligtvis min pappa.
(Sorry men man kunde inte ladda upp bilder )
"Melaine" Sa han glatt. Jag titta argt på han.
"Hej" Sa jag dystert och sucka. Jag gick runt han och gick till bagage luckan och drog ut väskorna. Den blåa väskanb landa med en dunk mot marken. Jag sucka en än gång och drog upp väskan men tyvärr så tog min såkallade pappa väskan. Jag drog ut den ur hans hand och börja gå mot det stora dystra huset. "Pappan där" öppna dörren och jag gick in argt in.
"Kan jag bara få fråga dig en sak?" Fråga jag.
"Ja visst" Sa han förvånat.¨
"Varför lämna du mig och mamma bara sådär och nu helt plötsligt vill du ha tillbaks mig?" Han titta konstigt på mig."Asså jag är inte din..." Han hann inte säga mer förns jag avbröt han.
"Du är helt omöjlig" Jag vände mig om med en snurr och där stod en man som var kanske i 50 års åldern och en tjej som sg ut att vara runt 14.
"Hej Melaine det är jag som är Ethan din pappa" Sa han lite surt men samtidigt glatt. Jag vände mig om igen och mannen jag trodde var min pappa nicka.
"Jaha" Sa jag surt." Och detta är din syster Emma" Fortsatte han efter en stund. Hon titta drygt på mig medans jag drog av mig skorna.
"Mr. Anderson gå härifrån så att jag får vara ensam med min dotter" Sa Ethan. Ja jag vill kalla han Ethan jag kommer verkligen inte kalla han pappa inte efter allt som hänt. Mr.anderson som var mannen bakom mig gick artigt uppför trappan. Kom här mina döttrar sa Ethan och putta in oss i vardágsrummet. Jag titta riktigt surt på han medans han satte sig bredvid oss i soffan.
"Jag vill ha ett svar" Sá jag och luta mig fram.
"För vad?" Sa Emma surt.
"Jag pratar inte med dig! Jag pratar med Ethan"
"Kalla han pappa han är ju trots allt din pappa" Precis som jag trodde en jobbig lillasyster.
"Nej inte efter allt som hänt"
"Efter vad" ¨
"Det behöver inte du veta"
"Men nu är ni tysta. Och Melaine nu ska du inte vara så otrevlig mot din lillasyster"
"Lillasyster? Trevlig" Skrek jag. Jag gick genast till hallen och drog på mig skorna och gick ut ur huset men inte ens Ethan gick efter mig. Jag drog upp mobilen ur fickan och slog in Chaz nummer.
"Hel Mel! Hur är det där borta?" Fråga han lite ledset men glatt.
"Det suger snälla kom och hämta mig jag klarar inte av detta" Snyfta jag fram.
"Melaine förlåt men jag kan inte" Jag tryckte på den röda knappen och satte mig ner på en sten med händerna i ansiktet.
"Snälla gud hjälp mig" Sa jag tyst och lät en tår rinna ner på min kind. Jag lyfte upp mitt huvud och framför mig stod en tjej med långt blont hår. Hon satte sig ner på stenen bredvid mig.
"Jag heter " Sa hon med en liten ledsen röst. Jag svara inte utan titta bara på henne.
"Vad har hänt" Fråga hon sedan. Jag skaka bara på huvudet och ställde mig upp och börja gå igen."Du jag menar inget illa" Skrek hon efter mig men jag brydde mig inte utan fortsatte gå. Jag drog handen genom håret medans jag gick genom en djup skog. Min mobil ringde igen och på displayen stod det Chaz. Jag tryckte på grön lur och svara med ett hej.
"Du asså jag vill ju hämta dig..." Sa han ledset.
"Jag vet förlåt för att jag la på det var inte meningen!"
"Melaine var är du?"
"Varför vill du veta det?"
"För att jag vet att om du försöker en gång till kommer det går bra"
"jag kommer inte gå tillbaks till det dårhuset" Sa jag irriterat.
"Jag vet men kan du inte prova? För min skull?"
"Jaja" Sa jag envist.
"Bra men kom ihåg att ringa och smsa varje dag"
"Jadå"
"Vi syns då"
"Hmm men tack Chaz du är bäst" Jag kände på mig att habn log men sen avbröts samtalet. Jag la ner mobilen i fickan och börja gå tillbaks. Jag kom igenom dörren och genast poppa Emmas huvud fram från köket.
"Hej" Sa hon lite besviket. Jag tog mina väskor i handen och gick in i köket där Ethan och en kvinna satt.
"Var är mitt rum"
"första dörren åt vänster" Sa Ethan utan nån förvåning alls. Jag tog mig uppför trappan och gick in i rummet. Rummet var stort och det var en fond vägg som var helt rosa. Jag la väskorna bredvid dörren och gick runt i rummet för att titta lite närmare på saker och ting. Jag gick in genom en dörr och bakom den dörren gömde sig en walk in closet. Med öppen mun gick jag in i den och det konstiga var att det redan fanns kläder på galgarna. Men nästan hälften av kläderna var rosa. Jag gick ut ur rummmet och börja packa upp mina saker som fanns i väskorna. Tillslut drog ja upp ett kort som jag Chaz, Ryan och Justin tog när vi var 13. Jag log av tanken. Allt var så bra då. Jag ställde det kortet och ett kort på mig och mamma vid nattduksbordet.
Tillslut var jag färdig med allt och jag la mig utpustat på den stora sängen. Jag kolla på den stora posten av Justin som hängde framför sängen. Jag log men en tår rann ändå ner för kinden. Jag saknar mitt gamla liv...
Sorry för kort del men vi har gäster! Hoppas den var bra. Vet att jag inte skriver lika bra som Wilma och Sofia dårå men jaja! KOMMENTERA :D LOVE U GUYS!// Sara!
Meeeer!:)
Postat av: Saga