lovestoriiies

Jag tog fram lite pengar och la de i fickan och tog tag i min mobil. Hade inte fått något svar av Ryan än, hoppas han bara hade sätt mitt sms. Gick ner för trappan och mot ytterdörren för att få tag i min vita tygjacka och mina converse. Jag kollade runt om snabbt i huset innan jag drog ner handtaget och där satt Ethan i vardagsrummet och kollade mot mig. Jag kunde inte tyda hans ansiktsuttryck om han var arg, glad eller ledsen.

---

Sekunderna hade blivit till minuter och minuterna hade blivit till en timma nu. I mer än en timma hade jag gått runt i stan, eller stad och stad kanske man inte ska säga för jag hittar inget centrum. Träd var man än kollar, skog och skog. Kan ju inte gå någon stans innan jag ser ett träd ju. Känns dom de är bara jag här och ingen annan. Själv ute i ödemarken.

Ryan hade fortfarande inte svarat på mitt sms och Chaz hade jag inte snackat med sen igår. Jag vet inte om jag ska snacka med Justin eller inte, vet inte vad jag ska säga till han bara. Att jag hatar mitt liv och vill bara dö. Nej tack vill inte att han ska få reda på det, kommer bara sakna han mer än vad jag redan gör. Men efter vi kysstes vet jag inte hur jag ska bete min runt om han. Om jag ska lossas som ingenting har hänt eller snacka om saken. Jag har ju lite känslor för honom, eller inte bara lite jag har en hel del känslor för han. Sen allt med Selena Gomez vill jag bara få ut ur huvudet men det går ju inte. Efter den bilden jag såg på dom tillsammans hålla om varandra i badkläder vet jag inte vad jag ska tro mer. Känns nästan som allt vi hade – Jag och Justin har blivit förstört när han blev känd. Vi snackar inte alls lika ofta men de händer med ett litet sms då och då. Sen är de värsta när jag ska lämna han... Min saknad till honom är stor, men själv tror jag han inte vet om hur mycket jag tänker på honom om dagarna men försöker dölja det och leva i nuet.

Jag fortsatte och gå, men vet inte vart jag ska gå. Till höger om mig fanns de en bilskrott fullt av bilar upp stapplade på varandra. Fick ett litet leende på läpparna när jag fick en idé som ploppade upp i mitt huvud, precis som en glödlampa tändes ovanför mitt huvud. Jag gick mot det stora gallret, hoppas det bara inte är låst.
Inne bland bilarna stod det en äldre man med mörkblåa hängselbyxor, nästan gråa för allt smuts och en vit tröja. Eller den skulle föreställa vit den med. Hans mage passade perfekt till ölen som han höll i handen och drack ut ur. Detta känns inte rätt detta, men ändå gör jag det.

''Ursäkta mig?'' fick jag fram när jag stod några meter från mannen. Men Blick fastnade på vårtan som han hade precis sidan om näsan och ovanför den gråa mustaschen.
''Vem är du? Du bor inte här va, för han aldrig sätt dig förr'' svarade han och tog en sista klunk av sin öl och slängde den på marken och trampade på den så den blev helt platt.
''Ömm.. Jag är Melaine och har nyss flyttat hit. Jag undrar om du har någon bil som ska skrotas och en yxa?'' frågade jag. Han höjde ena ögon brynet och kollade ner på mina kläder och bara ryckte på axlarna som menades ja skit samma. Han visst nog precis vad jag tänkte för han började gå iväg och jag följde efter honom in i en liten lada som fanns på tomten. Han öppnade ett skåp och tog ut en stor yxa ifrån det. Vi fortsatte att gå mot slutet av bilskrotten där det fanns fortfarande fullt av bilar. Vi stannade vid en skrotten rödliknande bil.
''Här har du yxan och gör vad du känner för. Den ska ändå skrotas'' sa mannen och gav mig yxan i handen och fick iväg igen. Jag hann inte ens svara eller fråga om han visste vad jag skulle göra, men kan nog göra det när jag lämnar yxan igen.

Jag tog upp yxan i ett stadigt grepp och insåg att jag var tvungen till att börja träna istället för att äta massor skräpmat för den var rätt tung. Yxan vilade på min högra axel innan jag smällde med all kraft jag hade mot motorhuven. Det kändes bra, ilskan gick över till hårdhet så slagen blev hårdare mot bilplåten. Slagen blev fler och fler och nu var alla fönsterruterna krossade förutom de längas bak och hela bilplåten var full med stora håll. Jag fick upp bilden på Selena och Justin i huvudet och tänkte på vad dom hade gjort och min ilska tog över så jag smällde det hårdaste jag kunde mot bildörren så yxan fastnade. Allt kändes så bra, att få ta ut sin ilska någon stans. Har hittat en positiv sak i denna jävla stan och tusentals problem. Men när jag tog ut min ilska kändes det bara som det var jag och yxan. Jag kunde göra vad jag än ville och ingen brydde sig om det.

''Haft en tuff dag?'' Jag hoppade till för märkte inte att någon hade stått bakom mig och där var den mannen igen. Hade han inte massor utav jobb eller vadå?
''Snarare en tuff vecka'' svarade jag och suckade på slutet. Hade blivit ganska trött över att ta i allt jag kunde i varje slag. Var inte alls jobbigt när jag höll på men nu när jag väl slutade så blev jag helt andfådd och började tänka ännu mer på att börja träna nu.
''Hur visste du ens vad jag ville göra med bilen? Jag berättade ju inte ens för dig vad jag ville'' frågade jag honom och skrattade lite lätt på slutet. Först såg de ut som om han skulle slänga ut mig här ifrån när jag bara såg han innan med sin öl, men han är tydligen riktigt snäll och trevlig.
''Alla känner alla i denna byn! Sen kände jag inte igen dig så misstänkte att du var ny här tänkte jag plus att du såg väldigt sur och irriterad ut så sen när du frågade om jag hade en yxa visste jag precis vad du ville göra. Ta ut din ilska på något som ändå ska gå mer i sönder senare'' sa han och gick fram till bilen. Eller de en gång var en bil och kollade på mina slag. ''Fått till riktigt fina slag'' fortsatte han och drog fingret längs plåten.
''Hahha tack antar jag'' svarade jag tillbaka och gick fram till han och kollade mot yxan som fortfarande satt fast i bildörren. ''Men måste dra nu, kanske kommer någon annan dag och hjälper dig med bilarna om de är okej? Haha'' sa jag och kollade mot honom.
''Jodå helt okej, kan bli lite ensamt här ibland ju'' svarade han tillbaks innan jag började gå ut från bilskroten.


När jag kom hem drog jag av mig skorna och började gå upp för trappan. Ethan satt fortfarande i vardagsrummet och gjorde ingenting, inte ens teven var igång.
'' Melaine vill du komma ner tack?'' Oh shit, nu kommer väl dummen att snacka med han. Jag vände mig om och gick ner för trappan och in i vardagsrummet och satte mig i soffan och drog mina in till mig och kollade mot Eftan. Vad var det nu han ville? Kunde fortfarande inte tyda hans ansikte. Det som det värsta var.

---

Nu har ni inte fått ett kapitel på några dagar, så hoppas ni gillar det nu. Men har haft fullt upp men jobb, familj och vänner. Så ska nog bara klura ut vad som kommer hända i nästa kapitel, några förslag?
Sofia