slutar men ändå inte...
Min nya blogg under till ( har redan lagt upp första kapitlet) :
www.justindrewbieberstorie.blogg.se
//Sofia
First step 2 forever - Kapitel 19
'' Melaine vill du komma ner tack?'' Oh shit, nu kommer väl dummen att snacka med han. Jag vände mig om och gick ner för trappan och in i vardagsrummet och satte mig i soffan och drog mina in till mig och kollade mot Eftan. Vad var det nu han ville? Kunde fortfarande inte tyda hans ansikte. Det som det värsta var.
Vi satt tysta i några minuter innan jag kände att mitt tålamod inte fanns kvar mer och avbröt tystnaden.
''Ville du något eller? Annars kan jag lika bra gå upp igen'' sa jag surt. Att ha suttit där i flera minuter och få Ethans blickar på mig hela tiden blev irriterande tillslut.
''Ta de lugnt! Var tacksam att du får bo här åtminstone'' sa han och kollade åt sidan nu för första gången.
''Jag vill inte ens bo här! Fatta det!'' sa jag surt och resta mig upp för att gå till mitt rum igen. Men hann inte långt innan Ethan sa något nytt igen.
''Okej, förlåt mig. Förstår att du vill ha en ursäkt nu....'' svarade han och jag stannade upp av förvånadhet. Skulle han verkligen berätta nu efter alla år nu varför han lämnade oss. Jag gick tillbaka till soffan och satte mig ner igen och kollade mot han.
''Det var på tiden'' sa jag och fortsatte att kolla mot han. Han var tyst en stund igen. Sa han inte precis att han skulle berätta eller vadå? ''Ska du berätta eller, för efter alla dessa år tycker jag att jag borde få veta nu'' sa jag surt till honom.
''Jag vet att jag inte har funnit där vid din sida i alla år.....'' började han och tog ett djupt andetag och fortsatte. ''Men jag och din mamma älskade aldrig riktigt varandra. Vi träffades på en klubb och vi båda var riktigt fulla och sen gick vi hem till mig...''.
''Jag tror jag fattar resten själv, du behöver inte berätta detaljer tack!!'' sa jag. Men mamma sa alltid att hon själv inte visste varför han stack, så hon har ljugit för mig hela min barndom om min pappa. Jag kände hur ilskan kokade inom om mig och ville bara riva i sönder något, men försökte hålla mig lugn ändå.
''Så sen när hon berättade att hon var gravid, visste vi inte själv hur vi skulle göra. Ingen av oss ville göra abort, för man dödar inte ett liv. Sen när du föddes bestämde vi oss för att hålla i hopa för din skull. Men när åren gick när du började på förskolan och båda mamma och jag gick varandra på nerverna tillslut, så beslöt jag mig för att lämna din mamma. Men ville aldrig lämna dig, Melaine. Men jag var tvungen för din mamma skulle aldrig lämna dig ifrån sig till mig.''
Det var det sista han fick ifrån sig och nu efter flera års undrande fick jag äntligen förklaringen. Men jag minns inte ens att jag har haft en pappa, men kan vara för att jag fick mitt minne när jag var vid fyra fem års åldern. Men han hade rätt mamma skulle aldrig lämna mig och de gjorde hon aldrig heller, förutom när hon dog. Men hon lämnade aldrig mitt hjärta, men de var en sak som han gjorde.
''Tack för förklaringen! Uppskattar det, men du hade rätt mamma lämnar mig aldrig för hon finns alltid i mitt hjärta en sak som du aldrig kommer vara'' sa jag surt och gick upp. Jag var glad för fick äntligen förklaringen, men han har förstört så mycket för min i min barndom för att aldrig vara vid min sida. Vilket fick vara Stevens jobb sen när mamma började träffa han.
Jag satte mig i sängen och tog fram min dator och loggade in på Twitter. Kollade lite på Ryan och Chaz Twitter. Stod inte så mycket, bara att dom saknade tiden förr och jag visste exakt vad dom menade. Jag kollade även Justin men där var inte så mycket. Han hade bara RT några fans och lagt upp en video från youtube. Sen skev jag ett inlägg och loggade ut igen.
I miss the time back in Stratford, I want to go back but i can't....
Jag startade teven och satte på MTV. Där brukar alltid vara något att titta på, just nu var det Viva la bam. Älskar verkligen det programmet, speciellt när de förstör Dom Vitos bilar. Haha alltid lika kul. Jag låg i sängen och skratta hela tiden, det var så kul.
Tittade på teven i några timmar innan Emma kom in och störde mig. Hon gick in och kollade extremt mycket på bilden där jag, Justin, Ryan och Chaz var på när vi var tretton. Hon gick fram till mitt nattduksbord och tog upp kortet i handen och fortsatte och kolla på det.
''Är du ett bieberfan?'' frågade hon och kollade mot mig.
''Dom är mina bästavänner. Så fan och fan kan man väl inte säga'' svarade jag och kollade tillbaka till teven.
''Ofta du är bästavän med Justin Bieber, Ryan Butler och Chaz Somers? Haha tror inte på det'' sa hon och satte ner kortet igen.
''Nehe, skit i det då och gå ut från mitt rum'' sa jag surt och pekade mot dörren. Brydde mig inte vad hon trodde om oss eller inte, men vill bara att hon inte ska påminna mig om det just nu.
''Förresten det är mat nu'' sa hon innan hon gick ut ur rummet.
Jag suckade höjt och sträckte mig efter fjärrkontrollen och tryckte på den röda stora knappen så teven slocknade. Jag tog min mobil och stoppade ner i fickan och gick ner för trappan och in i köket där redan Emma och Ethan satt och väntade på mig. Hade han inte en fru eller han han lämnat henne också eller och tagit hennes barn med sig. Jag drog ut stolen och satte mig framför Emma som satt och tog upp potatismos på tallriken. Jag sträckte mig efter gaffeln till köttbullarna och började lasta upp några på mig talrik och sen tog jag lite potatismos även på min tallrik.
Där satt vi och åt under tystnad utan och säga något till varandra. Tystnaden blev mer och mer pinsam för varje sekund som gick och jag tog en klunk mjölk ur mitt glas.
Jag kände hur min mobil började vibrera i fickan. Vibrationerna blev fler och det var någon som ringde. Jag tog upp mobilen och där stod det Justin. Jag reste mig upp och gick mot vardagsrummet och drog finger på svara knappen.
''Hej de är Melaine'' svarade jag precis som alltid.
''Hej Melaine, det är Justin'' han lugna röst gjorde mig glad.
''Läget då?'' Frågade jag.
''Jodå det rullar, har ledigt en vecka igen om två veckor, tänka komma till Stratford då. Hur är det själv då?'' frågade han. Skit också att jag inte bor kvar mer annan skulle jag ju träffat han igen.
''Inte så bra, det har varit bättre'' svarade jag lite tystare.
''Är de för du har flyttat? Eller de var en dum fråga...'' sa han. Vadå hur visste han att jag hade flyttat. Han lät lite ledsen när han sa det men blir gladare när han sa att det var en dum fråga. Typiskt han att säga så.
''Hur visste du att jag hade flyttat? Jag har ju inte berättat det för dig'' sa jag med en förvirras röst. Jag fattade ingenting.
''Jag kan väl säga att jag har mina kontakter. Men säg en sak jag inte vet om dig?'' sa han och han gjorde mig glad med sin skämtsamma men ändå lugna röst. Det finns en sak han inte vet om mig och det är att jag har mycket känslor för honom, men kan inte säga de till han nu, han vet om att jag gillar han men inte hur mycket.
''Sant, det var säkert Ryan som sa det till dig, hahha'' sa jag.
''Hur visste du det?'' sa han helt förvirrande.
''Jodå jag har mina kontakter'' sa jag stolt och båda vi två började skratta. ''Men vi får snacka en annan dag, måste fortsatte att äta nu antar jag annars får jag skiten sen av Ethan'' fortsatte jag.
''Oj förlåt att jag störde men vem är Eftan?'' frågade han förvirrat igen.
''Min pappa'' svarade jag drygt och började gå till köket igen. ''Men vi får snacka sen, hejdå'' sa jag glatt.
''Hejdå Melaine'' sa han och jag la på och lade ner mobilen i fickan igen innan jag satte mig vid bordet igen.
Eftan satt bara tyst och åt och kollade på mig med en ilsken blick medan Emma satt och nynnade på en låt som jag kände igen, men kunde inte riktigt komma på vilken det var. Så störigt var det, bara för det kommer jag på det om några dagar som vanligt.
''Du får snacka med killar efter middag, inte under'' sa Eftan med en skarp röst och jag fattade vad han menade.
''Men han är bara en vän'' sa jag och nu hade absolut ingen lust att äta mer.
Blev en hel del snack i denna del. Vet inte om ni gillar det eller det blev för mycket, men alla delar behöver inte vara perfekta. Men ni fick ni reda på det med hennes pappa och Justin vet ju om att hon har flyttat. Vill ni ha mer Justin eller att han kommer upp då och då? Kommentera i så fall, så du får kanske som du vill.
Kanske kommer upp ett till imorgon annars lovar jag att det kommer på torsdag!!
First step 2 forever - Kapitel 18
Sekunderna hade blivit till minuter och minuterna hade blivit till en timma nu. I mer än en timma hade jag gått runt i stan, eller stad och stad kanske man inte ska säga för jag hittar inget centrum. Träd var man än kollar, skog och skog. Kan ju inte gå någon stans innan jag ser ett träd ju. Känns dom de är bara jag här och ingen annan. Själv ute i ödemarken.
Ryan hade fortfarande inte svarat på mitt sms och Chaz hade jag inte snackat med sen igår. Jag vet inte om jag ska snacka med Justin eller inte, vet inte vad jag ska säga till han bara. Att jag hatar mitt liv och vill bara dö. Nej tack vill inte att han ska få reda på det, kommer bara sakna han mer än vad jag redan gör. Men efter vi kysstes vet jag inte hur jag ska bete min runt om han. Om jag ska lossas som ingenting har hänt eller snacka om saken. Jag har ju lite känslor för honom, eller inte bara lite jag har en hel del känslor för han. Sen allt med Selena Gomez vill jag bara få ut ur huvudet men det går ju inte. Efter den bilden jag såg på dom tillsammans hålla om varandra i badkläder vet jag inte vad jag ska tro mer. Känns nästan som allt vi hade – Jag och Justin har blivit förstört när han blev känd. Vi snackar inte alls lika ofta men de händer med ett litet sms då och då. Sen är de värsta när jag ska lämna han... Min saknad till honom är stor, men själv tror jag han inte vet om hur mycket jag tänker på honom om dagarna men försöker dölja det och leva i nuet.
Jag fortsatte och gå, men vet inte vart jag ska gå. Till höger om mig fanns de en bilskrott fullt av bilar upp stapplade på varandra. Fick ett litet leende på läpparna när jag fick en idé som ploppade upp i mitt huvud, precis som en glödlampa tändes ovanför mitt huvud. Jag gick mot det stora gallret, hoppas det bara inte är låst.
Inne bland bilarna stod det en äldre man med mörkblåa hängselbyxor, nästan gråa för allt smuts och en vit tröja. Eller den skulle föreställa vit den med. Hans mage passade perfekt till ölen som han höll i handen och drack ut ur. Detta känns inte rätt detta, men ändå gör jag det.
''Ursäkta mig?'' fick jag fram när jag stod några meter från mannen. Men Blick fastnade på vårtan som han hade precis sidan om näsan och ovanför den gråa mustaschen.
''Vem är du? Du bor inte här va, för han aldrig sätt dig förr'' svarade han och tog en sista klunk av sin öl och slängde den på marken och trampade på den så den blev helt platt.
''Ömm.. Jag är Melaine och har nyss flyttat hit. Jag undrar om du har någon bil som ska skrotas och en yxa?'' frågade jag. Han höjde ena ögon brynet och kollade ner på mina kläder och bara ryckte på axlarna som menades ja skit samma. Han visst nog precis vad jag tänkte för han började gå iväg och jag följde efter honom in i en liten lada som fanns på tomten. Han öppnade ett skåp och tog ut en stor yxa ifrån det. Vi fortsatte att gå mot slutet av bilskrotten där det fanns fortfarande fullt av bilar. Vi stannade vid en skrotten rödliknande bil.
''Här har du yxan och gör vad du känner för. Den ska ändå skrotas'' sa mannen och gav mig yxan i handen och fick iväg igen. Jag hann inte ens svara eller fråga om han visste vad jag skulle göra, men kan nog göra det när jag lämnar yxan igen.
Jag tog upp yxan i ett stadigt grepp och insåg att jag var tvungen till att börja träna istället för att äta massor skräpmat för den var rätt tung. Yxan vilade på min högra axel innan jag smällde med all kraft jag hade mot motorhuven. Det kändes bra, ilskan gick över till hårdhet så slagen blev hårdare mot bilplåten. Slagen blev fler och fler och nu var alla fönsterruterna krossade förutom de längas bak och hela bilplåten var full med stora håll. Jag fick upp bilden på Selena och Justin i huvudet och tänkte på vad dom hade gjort och min ilska tog över så jag smällde det hårdaste jag kunde mot bildörren så yxan fastnade. Allt kändes så bra, att få ta ut sin ilska någon stans. Har hittat en positiv sak i denna jävla stan och tusentals problem. Men när jag tog ut min ilska kändes det bara som det var jag och yxan. Jag kunde göra vad jag än ville och ingen brydde sig om det.
''Haft en tuff dag?'' Jag hoppade till för märkte inte att någon hade stått bakom mig och där var den mannen igen. Hade han inte massor utav jobb eller vadå?
''Snarare en tuff vecka'' svarade jag och suckade på slutet. Hade blivit ganska trött över att ta i allt jag kunde i varje slag. Var inte alls jobbigt när jag höll på men nu när jag väl slutade så blev jag helt andfådd och började tänka ännu mer på att börja träna nu.
''Hur visste du ens vad jag ville göra med bilen? Jag berättade ju inte ens för dig vad jag ville'' frågade jag honom och skrattade lite lätt på slutet. Först såg de ut som om han skulle slänga ut mig här ifrån när jag bara såg han innan med sin öl, men han är tydligen riktigt snäll och trevlig.
''Alla känner alla i denna byn! Sen kände jag inte igen dig så misstänkte att du var ny här tänkte jag plus att du såg väldigt sur och irriterad ut så sen när du frågade om jag hade en yxa visste jag precis vad du ville göra. Ta ut din ilska på något som ändå ska gå mer i sönder senare'' sa han och gick fram till bilen. Eller de en gång var en bil och kollade på mina slag. ''Fått till riktigt fina slag'' fortsatte han och drog fingret längs plåten.
''Hahha tack antar jag'' svarade jag tillbaka och gick fram till han och kollade mot yxan som fortfarande satt fast i bildörren. ''Men måste dra nu, kanske kommer någon annan dag och hjälper dig med bilarna om de är okej? Haha'' sa jag och kollade mot honom.
''Jodå helt okej, kan bli lite ensamt här ibland ju'' svarade han tillbaks innan jag började gå ut från bilskroten.
När jag kom hem drog jag av mig skorna och började gå upp för trappan. Ethan satt fortfarande i vardagsrummet och gjorde ingenting, inte ens teven var igång.
'' Melaine vill du komma ner tack?'' Oh shit, nu kommer väl dummen att snacka med han. Jag vände mig om och gick ner för trappan och in i vardagsrummet och satte mig i soffan och drog mina in till mig och kollade mot Eftan. Vad var det nu han ville? Kunde fortfarande inte tyda hans ansikte. Det som det värsta var.
Nu har ni inte fått ett kapitel på några dagar, så hoppas ni gillar det nu. Men har haft fullt upp men jobb, familj och vänner. Så ska nog bara klura ut vad som kommer hända i nästa kapitel, några förslag?
Sofia
First step 2 forever - Kapitel 17
Tillslut var jag färdig med allt och jag la mig utpustat på den stora sängen. Jag kolla på den stora posten av Justin som hängde framför sängen. Jag log men en tår rann ändå ner för kinden. Jag saknar mitt gamla liv...
Jag vaknade ut av solen som sken rakt in i rummet och mot sängen som jag låg i. Jag hade tydligen glömt att dra för de svarta gardinerna. När jag vaknade visste jag inte var jag var. Jag såg den rosa väggen framför mig och då fick jag en återblick av gårdagen. Allt hade gått så snabbt på bara en dag. Flytta från Stantford och till Essa. Jag bodde fortfarande i Ontario men ändå långt hemifrån. En hel sommar står framför mig i denna usla lilla by som här nästan inte finns någonting i värkar det som. Till och med här är det mindre än Stantford, hur kan de ens vara möligt? Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig för att piggna till, för de är väl lika bra att gå upp nu när jag är vaken.
Jag gick mot min lilla spegel och satte upp håret i en stor boll högt upp på huvudet och gick ner för trappan och ner i köket.
''Godmorgon Melaine'' sa Ethan medan han satt vid köksbordet med kaffet i handen och blicken ner mot tidningen som log på bordet framför han.
''God och god morgon, men godmorgon Ethan'' svarade jag tillbaka surt och öppna kylskåpet för att se vad de fanns och äta. Här fanns ju allt – Skinka, ost, leverpastej, jordnötssmör, marmelad, korv. Ja nästan allt man kunde ha på sin macka. Jag drog ut jordnötssmöret och mjölkpacket.
''Så illa är de inte att flytta hit då. Du kan kalla mig pappa om du vill, vet du ändå?'' sa Ethan och släppte blicken från tidningen och mot mig. Jag hörde på rösten att han ville lära känna mig efter alla år men ändå ville han att jag inte skulle vara här.
''Nej, jag ville inte lämna mitt liv med alla mina vänner och minne i Stantford och sen flytta till någon jag knappt känner'' sa jag surt och började leta efter bordet.
''Jag är faktiskt din pappa'' sa han irriterat och hade fortfarande blicken på mig. ''Och du kommer få nya vänner'' lade han till och rösten lått lite lugnare nu.
''En pappa lämnar inte en fru och hans dotter utan och säga något och skaffar en ny familj utan att säga något. En pappa som verkligen älskar sin familj tar kontakten mer en och ringer, men nej de gjorde inte du. SÅ DU ÄR INTE EN PAPPA FÖR MIG!'' Skrek jag ut tillslut. Jag kände inte alls för att vara nära han så jag sprang upp för trappan och tog min mobil och smsade ett snabbt sms till Ryan.
Hur mycket vill du ha för att hämta mig? Ingen förstår mig här.
Sen slängde jag mobilen i sängen och drog av mig min pyjamas och drog på mig mina svarta favorit jeans med mitt ljusblåa pösiga linne plus lite smycken. Jag drog ut snodden ur håret och började kamma ut håret och gillade mina lockar för en gångs skull. Annars han jag alltid plattången i högsta hugg.
Jag tog fram lite pengar och la de i fickan och tog tag i min mobil. Hade inte fått något svar av Ryan än, hoppas han bara hade sätt mitt sms. Gick ner för trappan och mot ytterdörren för att få tag i min vita tygjacka och mina converse. Jag kollade runt om snabbt i huset innan jag drog ner handtaget och där satt Ethan i vardagsrummet och kollade mot mig. Jag kunde inte tyda hans ansiktsuttryck om han var arg, glad eller ledsen.
Kort kapitel, men kände för att lägga upp det nu ist för imorgon. Gillar ni det? vill ha kritrik, bra eller dåligt? några idéer. De är bara till att kommentera ! Puss Sofia
Kanske lite stavfel, men har inte läst igenom det för är ganska trött.
First step 2 forever- Kapitel 16
Efter långt om långe tjatande om att jag skulle ut ur bilen knäppa jag motvilligt upp säkerhetsbältet och klev ut ur bilen och framför mig stod det en äldre man, troligtvis min pappa.
(Sorry men man kunde inte ladda upp bilder )
"Melaine" Sa han glatt. Jag titta argt på han.
"Hej" Sa jag dystert och sucka. Jag gick runt han och gick till bagage luckan och drog ut väskorna. Den blåa väskanb landa med en dunk mot marken. Jag sucka en än gång och drog upp väskan men tyvärr så tog min såkallade pappa väskan. Jag drog ut den ur hans hand och börja gå mot det stora dystra huset. "Pappan där" öppna dörren och jag gick in argt in.
"Kan jag bara få fråga dig en sak?" Fråga jag.
"Ja visst" Sa han förvånat.¨
"Varför lämna du mig och mamma bara sådär och nu helt plötsligt vill du ha tillbaks mig?" Han titta konstigt på mig."Asså jag är inte din..." Han hann inte säga mer förns jag avbröt han.
"Du är helt omöjlig" Jag vände mig om med en snurr och där stod en man som var kanske i 50 års åldern och en tjej som sg ut att vara runt 14.
"Hej Melaine det är jag som är Ethan din pappa" Sa han lite surt men samtidigt glatt. Jag vände mig om igen och mannen jag trodde var min pappa nicka.
"Jaha" Sa jag surt." Och detta är din syster Emma" Fortsatte han efter en stund. Hon titta drygt på mig medans jag drog av mig skorna.
"Mr. Anderson gå härifrån så att jag får vara ensam med min dotter" Sa Ethan. Ja jag vill kalla han Ethan jag kommer verkligen inte kalla han pappa inte efter allt som hänt. Mr.anderson som var mannen bakom mig gick artigt uppför trappan. Kom här mina döttrar sa Ethan och putta in oss i vardágsrummet. Jag titta riktigt surt på han medans han satte sig bredvid oss i soffan.
"Jag vill ha ett svar" Sá jag och luta mig fram.
"För vad?" Sa Emma surt.
"Jag pratar inte med dig! Jag pratar med Ethan"
"Kalla han pappa han är ju trots allt din pappa" Precis som jag trodde en jobbig lillasyster.
"Nej inte efter allt som hänt"
"Efter vad" ¨
"Det behöver inte du veta"
"Men nu är ni tysta. Och Melaine nu ska du inte vara så otrevlig mot din lillasyster"
"Lillasyster? Trevlig" Skrek jag. Jag gick genast till hallen och drog på mig skorna och gick ut ur huset men inte ens Ethan gick efter mig. Jag drog upp mobilen ur fickan och slog in Chaz nummer.
"Hel Mel! Hur är det där borta?" Fråga han lite ledset men glatt.
"Det suger snälla kom och hämta mig jag klarar inte av detta" Snyfta jag fram.
"Melaine förlåt men jag kan inte" Jag tryckte på den röda knappen och satte mig ner på en sten med händerna i ansiktet.
"Snälla gud hjälp mig" Sa jag tyst och lät en tår rinna ner på min kind. Jag lyfte upp mitt huvud och framför mig stod en tjej med långt blont hår. Hon satte sig ner på stenen bredvid mig.
"Jag heter " Sa hon med en liten ledsen röst. Jag svara inte utan titta bara på henne.
"Vad har hänt" Fråga hon sedan. Jag skaka bara på huvudet och ställde mig upp och börja gå igen."Du jag menar inget illa" Skrek hon efter mig men jag brydde mig inte utan fortsatte gå. Jag drog handen genom håret medans jag gick genom en djup skog. Min mobil ringde igen och på displayen stod det Chaz. Jag tryckte på grön lur och svara med ett hej.
"Du asså jag vill ju hämta dig..." Sa han ledset.
"Jag vet förlåt för att jag la på det var inte meningen!"
"Melaine var är du?"
"Varför vill du veta det?"
"För att jag vet att om du försöker en gång till kommer det går bra"
"jag kommer inte gå tillbaks till det dårhuset" Sa jag irriterat.
"Jag vet men kan du inte prova? För min skull?"
"Jaja" Sa jag envist.
"Bra men kom ihåg att ringa och smsa varje dag"
"Jadå"
"Vi syns då"
"Hmm men tack Chaz du är bäst" Jag kände på mig att habn log men sen avbröts samtalet. Jag la ner mobilen i fickan och börja gå tillbaks. Jag kom igenom dörren och genast poppa Emmas huvud fram från köket.
"Hej" Sa hon lite besviket. Jag tog mina väskor i handen och gick in i köket där Ethan och en kvinna satt.
"Var är mitt rum"
"första dörren åt vänster" Sa Ethan utan nån förvåning alls. Jag tog mig uppför trappan och gick in i rummet. Rummet var stort och det var en fond vägg som var helt rosa. Jag la väskorna bredvid dörren och gick runt i rummet för att titta lite närmare på saker och ting. Jag gick in genom en dörr och bakom den dörren gömde sig en walk in closet. Med öppen mun gick jag in i den och det konstiga var att det redan fanns kläder på galgarna. Men nästan hälften av kläderna var rosa. Jag gick ut ur rummmet och börja packa upp mina saker som fanns i väskorna. Tillslut drog ja upp ett kort som jag Chaz, Ryan och Justin tog när vi var 13. Jag log av tanken. Allt var så bra då. Jag ställde det kortet och ett kort på mig och mamma vid nattduksbordet.
Tillslut var jag färdig med allt och jag la mig utpustat på den stora sängen. Jag kolla på den stora posten av Justin som hängde framför sängen. Jag log men en tår rann ändå ner för kinden. Jag saknar mitt gamla liv...
Sorry för kort del men vi har gäster! Hoppas den var bra. Vet att jag inte skriver lika bra som Wilma och Sofia dårå men jaja! KOMMENTERA :D LOVE U GUYS!// Sara!
First step 2 forever - Kapitel 15
Jag och Chaz gick sidan om varandra och skrattade och allt kändes så bra. Vi var inne i parken och letade efter Ryan, men vi letade inte så mycket, vi fjantade mest. Vi gick runt och skrattade som vi hade druckit och folk gav oss blickar men vi brydde inte oss alls om den saken och där såg jag Ryan sitta på en bäck och var helt inne i sin mobil.
''RYAAAAN!!'' Skrek Chaz över hela parken och vi sprang och gömde oss bakom ett stort träd som tänkte oss båda. Vi kollade lite försiktigt åt Ryans håll och där satt han som ett frågetecken och klickade sig i sitt korta blond hår. Just där brast både mitt och Chaz skratt ut och vi la oss på gräset och skrattade. När jag tittade upp mot himlen så såg jag Ryan huvud bara några centimeter från mitt och jag skrek till för jag var inte beredd att han skulle vara där. Då började jag skratta mer än vad jag gjorde förut och fick till och med ont i magen över allt skratt. Jag försökt resa mig upp men de gick inte så bra. Chaz skrattade lika mycket som jag och Ryan tittade mest förvirrande mot oss och undrade säkert vad vi hade gjort innan.
''Mår ni bra egentligen?'' frågade Ryan och höjde sitt högra ögonbryn lite högra än det vänstra.
''Vi mår alltid bra'' svarade Chaz och bestämt precis som ingenting hade hänt. Vi log fortfarande kvar på gräset och jag kände inte för att gå upp i heller.
''Det tvivlar jag på'' sa Ryan och skrattade och sträckte fram sin hand mot mig för att hjälpa mig upp, men jag tog inte tag i den.
''Nej jag vill inte upp, jag tänker ligga kvar här'' sa jag och Ryan ryckte på axlarna och la sig med på gräset med händerna bakom huvudet och kollade upp mot den blåa himlen.
''Så vad händer annars då?'' frågade Ryan och då började jag tänka på flytten. Hur ska jag kunna berätta det för Ryan, min bästavän. Jag satte mig upp i gräset och suckade högt och han såg att det var något som var fel så han satte sig med upp och kollade bekymrat på mig. Chaz visste vad allt handlade om, men han satte sig med och kollade bara rakt ner i gräset.
''Asså det är så att...jag får inte bo kvar hos Chaz mer'' sa jag med ledsen röst och kollade ner mot mina skor.
''Men bo hos mig då? De är helt klart du kan bo hos mig'' sa Ryan glatt. Men han visste inte vad de hela handlade om. Jag hade knappt berättat början och allt kändes så fel. Hade en stor klump i halsen som inte ville bort fast hur mycket jag svalde.
''Asså de är inte så...Jag måste bo hos någon av mina släckningar. Så jag ska flytta till min pappa'' sa jag och kollade på Ryan. Han ansiktsuttryck ändrades precis som Annies hade gjort. Från glatt till sorgset väldigt snabbt.
''Var bor han då?'' frågade han och flyttade blicken från mig till Chaz och sen tillbaka till mig.
''Tjugo mil här ifrån'' svarade Chaz snabbt innan jag ens han öppna min mun. Jag såg på Ryan att han blev inte direkt gladare när han hörde hur långt det var här ifrån, undra hur han kommer att ta det när jag säger att jag sticker om två dagar.
För någon minut sen var vi hur glada som helst och skrattade för livet och nu sitter vi och är helt ledsna över att jag ska åka.
Vi satt där i några minuter utan att säga någonting till varandra, möttes varandra blickar och kollade bort igen. Varför just jag? Varför just min familj? Varför just nu? Hade så många frågor surande i mitt huvud men hade inte något svar till någon av dom. Känns just nu att jag bara förstör för alla jag möter i mitt liv.
''När åker du då?'' jag kollade upp och mötes utan Ryans blick. Jag ville verkligen inte svara på det, men var tvungen.
''Om två dagar'' svarade jag kort och kollade ner mot mina skor igen. Jag drog mina ben intill mig och la armarna runt om och kollade neråt. Jag satt som en liten boll. Då kände hur både Chaz och Ryan kramade om mig från var sitt håll.
''Det kommer ordna sig, men vi kommer sakna dig din lilla mupp'' sa Ryan. Han ord gjorde min lite glad, fick ett litet leende på läpparna men ingen såg det för jag kollade ner. Mitt leende försvann ändå lika snabbt igen.
Kära dagbok! Sitter i bilen med Jessica mot min pappas hus, där han bor med sin nya familj. Jag har tydligen en lilla syster, har alltid velat ha bror. Men nej jag har en syster istället, bara att hon inte är äckligt störig.
Allt har varit så svårt att lämna Stanford och speciellt när jag skulle lämna Ryan och Chaz. Mina gulliga storebröder, fast jag är äldre än båda två. Men dom tycker jag är så liten så. Tårarna rann ner för min kind och kommer aldrig att glömma dom! Vi lovade varandra att vad som än händer ska vi inte skiljas åt bara för jag har flyttat. Vi lovade med varandra att vi ska snacka med varandra varje dag, så vi inte missar något. Så nu har jag lämnat mitt hem, mina vänner, mina minnen...så kallat allt har jag lämnat och nu ska jag börja om på nytt.
Min pappa som lämnade mig när jag var liten och har inte snackat med sen dess, ska jag nu bo hos. Allt känns så fel! Jag ville inte att han skulle hämta mig här för då skulle vi suttit i bilen och inte ha något att säga till varandra. Nästan precis som det är nu, mellan Jessica och mig. Hon försöker starta en konversion men känner inte för att snacka med någon. Vill att allt ska vara som vanligt då jag bodde hemma med mamma och Steven i vårt hus. Bara att vi spolade tillbaka ett år i tiden, då livet var som bäst.
Jag stängde boken och la ner pennan och min svarta dagbok ner i min väska som jag hade framför mina fötter. Jag plockade upp min ipod och stoppade in hörlurarna i öronen och lutade mig mot fönster och somnade strax efter.
Jag vaknade att någon skakade på mig och det var Jessica. Jag drog ut hörlurarna som fortfarande spelade musik ur öronen och kollade mot henne.
''Vi är framme nu, vid ditt nya hem'' sa Jessica och öppnade bildörren och gick ut. Jag satt kvar i framsättet och ville inte gå ut. Jag kollade ut genom fönster rutan och där kom Jessica och öppnade bildörren.
Efter långt om långe tjatande om att jag skulle ut ur bilen knäppa jag motvilligt upp säkerhetsbältet och klev ut ur bilen och framför mig stod det en äldre man, troligtvis min pappa.
Nu har ni fått ett till kapitel från mig, Sofia. Var på hugget igår kväll, riktigt sugen på att skriva då. Men nu vill vi ha små söta kommentarer från er! Så mer kommentarer så snabbare kommer det nyare kapitel.
Men hinner inte skriva mer nu, för nu ska jag sticka och jobba, så puss på er!
First step 2 forever - Kapitel 14
"Va? Ska du bara åka hit och sen dra?"
"Nej det är inte så men jag åkte hit för att berätta mina känslor för dig"
"Tack för allt Justin" Han log. Jag luta mig fram och krama han och sen gav jag han också en puss på kinden. Jag såg hur han blev lite generad.
"Hör av dig?" Sa han och jag nicka. Han gick med blicken ner i golvet igenom dörren sen var han borta igen!
Nästa morgon vaknade jag av att min mobil ringde. Jag kollade snabbt på vem det var som ringde men det stod bara skyddat nummer. Jag klickade på den gröna luren och svarade ''Melaine''. ''Hej Melaine, mitt namn är Jessica Alvord och jag ringer om att vi har hittat en släkting som du kan bo hos.'' Det var just det jag inte behövde veta just nu, vill bara bo kvar hos Chaz. Han är ju den bästavännen man kan önska sig, och han är som en bror för mig nu. Och hans mamma är bara helt underbar, bryr sig om mig och vill ändå bara mitt bästa. Jag sa ingenting innan Jessica fortsatte ''Jo, din pappa som du inte har haft kontakt med på flera år. Du ska bo hos honom.'' Sa verkligen den kvinnan i telefonen att jag ska bo hos min pappa? Det kan inte vara sant, han är ju inte ens som en pappa för mig. Steven var som en pappa för mig, för jag bodde med han innan han lämnade mamma. ''Men han lämnade ju mig och mamma'' sa jag med en sorgsen röst. Egentligen var jag arg, för ville bo kvar här. Men inser själv att jag inte kan bo kvar här för evigt hos Chaz. När pappa lämnade mamma och mig när jag var liten så bara han stack utan att säga något. Jag fick ett kort varje år när jag fyllde år men stängde dom varje gång när jag såg vem det var ifrån. ''Men din pappa låter dig bo hos han och hans nya familj. Dom bor bara tjugo mil från Standford.'' Bara tjugo mil, är den kvinnan dum i huvudet. Jag kommer inte flytta tjugo mil ifrån mina bästa vänner. Standford är mitt hem och kommer alltid göra och bara för en kvinna ringer att de har hittat ett hem hos mig tjugo mil här ifrån så kommer jag inte flytta.
Samtalet varade en stund och Jessica kom fram till att hon själv personligen skulle hämta mig om två dagar för att köra mig till pappa. Två dagar tyckte jag var för lite att säga förväll till en hel stad. Jag satt kvar i sängen och Chaz kom in genom dörren. ''Hörde du var vaken, vem snackade du med?''. Han lätt trött precis som om att jag hade väckt han när jag snackade med Jessica. ''Någon som hette Jessica ringde mig och sa att jag ska bo hos min pappa som jag inte har träffats sen jag var liten, och hon kommer och hämtar mig om två dagar'' sa jag med en sorgsen röst och kollade på Chaz djup in i ögonen. Såg på han att hans ögon började glittra smått av tårar och att han svalde dom. Jag fortsatte ''Så jag kommer bara bo här två dagar med er sen flyttar jag tjugo mil här ifrån''. Precis när jag sa det såg jag hur Chaz mun öppnades av förvånadhet och nästan skrek ut ''tjugo mil, skämtar du med mig?''
Vi satt där nästan i en hel timme och snackade om att jag ska flytta och hur tomt det skulle vara i huset enligt honom själv. Chaz fick mig att le när han sa att under varje lov skulle jag få bo hos honom igen för då var jag ledig från skolan och nu i sommar skulle jag hälsa på många gången. Jag fick inte säga så mycket, var mest glad över att han erbjöd mig att bo här. Men hur skulle de gå när jag skulle lämna hela mitt liv i Standford och börja på ett nytt?
Vi gick ner till för att äta frukost och där stod Annie och gjorde pannkakor.
''Sugen på lite pannkakor? Ny lagade'' sa Annie när hon la upp dom på en talrik och satte dom i mitten på köksbordet. Både jag och Chaz nickade i takt och Annie började skratta lite lätt. Hon gillade när vi nickade samtidigt för vi gjorde det alltid i samma takt. Satte mig sidan om Chaz och Annie satt framför mig. Vi satt och åt i tystnad, det var ingen pinsam tystnad men vi hade inte så mycket att säga till varandra. ''Har du fått reda på något var du ska bo sen?'' avbröt Annie tystnaden och kollade på mig med sina bruna ögon. Chaz hade definitivt fått hans ögon från sin mamma. Jag suckade och sa ''Ja...någon ringde i morse att jag ska bo hos min pappa och hans nya familj''. Jag suckade ännu en gång och började dela min pannkaka. ''Men de var ju trevligt att höra att du ska få bo hos din pappa, men vi kommer att sakna dig där hemma. Men du är mer än välkommen att bo här'' sa Annie men hos visste inte om hela berättelsen om att pappa lämnade mig och mamma när jag var liten utan att säga något. Men orkade inte berätta hela historian så svarade bara ''Jo tack de värmer, men jag har inte träffat min pappa sen jag var liten och han bor tjugo mil här ifrån. Plus att jag åker om två dagar''. Jag såg på Annie att hennes leende försvann direkt när jag sa att jag skulle åka om två dagar. Förstod på henne då att hon verkligen skulle tycka att de skulle bli tomt i huset när det bara skulle bli hon och Chaz igen. Chaz pappa är tydligen militär och kommer och hälsar på ibland när han har tid.
Vi sa ingenting mer till varandra under frukosten för ingen av oss ville snacka om det. Chaz och jag bestämde att vi skulle träffa Ryan så vi skulle ta vara på tiden så mycket som möjligt. Vi bestämde oss att vi skulle träffas i parken. Jag gjorde mig snabbt ordning och tog på ett vanligt vit linne till mina favorit shorts med nitar. Jag plattade håret snabbt och orkade inte sminka mig så gick in om till Chaz rum om väntade på att han skulle bli kvar. Jag knackade lätt på hans dörr och öppnade dörren där efter, han satt vid datorn och var inne på twitter. Han hade tydligen varit klar ett bra tag så han väntade bara på mig. ''Redo att gå?'' frågade jag och han bara nickade och log med hela huvudet och sen gick vi till parken tillsammans för att möta Ryan och berätta den hemska nyheten för honom....
Jag, Sofia som har skrivit detta kapitlet. Mitt första så i hope u like it!! Jag kanske skriver en del till ikväll eller något annars får ni något imorgon av kanske både mig och Sara. Men kommentera och säg vad ni tycker ! Kram
First step 2 forever- Kapitel 13
"Vi här för dig okej" Jag nicka.
"Kan jag få vara lite ifred" Han nicka och gick ut ur rummet och jag satte mig bekvämt i sängen och stirra bara rakt in i väggen. Varför jag?
Jag torka bort tåren från min kind men ännu en tår rulla ner. Jag ställde mig upp och gick in i badrummet för att ta bort sminket som för det mesta log på kinderna. Jag kolla mig i spegeln. En clown såg jag i min spegelbild. Jag torka bort allt smink sen gick jag ut till rummet igen och där satt Chaz. Jag satte mig på sängen bredvid han och sucka.
"Kan vi byta liv?" Sa jag och han skratta. Han svara inte utan tog min hand och titta in i mina ögon.
"Det kommer bli bra!"
"Vi får väl hoppas det" Han ställde sig upp och hjälpte mig upp från sängen.
"Nu går vi och äter" Jag nicka och vi gcik ner till köket för att äta. På bordet stod det framdukat med coca cola och spaghetti och köttfärssås.
"Yummi" Sa jag och satte mig mittemot Chaz och börja äta. Jag titta på Chaz då och då som fyllde tallriken med överdrivet mycket ketchup. Jag skratta tyst så att han inte skulle höra det.
"Tack för maten" Sa jag och klappa min mage på skoj. Vi ställde in tallrikarna i diskmaskinen. Jag gick in i vardagsrummet och satte mig i fåtöljen. Jag såg ett foto på Justin och Chaz som stod bredvid tvn och jag försökte hålla in tårarna. Jag gissar väl på att jag är kär i Justin.
"Jag ska bara ringa ett sámtal" Sa Chaz och jag nicka. Han gick iväg med telefonen och jag hörde hur han viska mitt namn ett antal gånger. Han kom tillbaks med ett stort smile i ansiktet.
"Varför är du så glad?" Sa jag och skratta. Han ryckte på axlarna.
"Kom igen berätta?"
"Nej men inget jag bara ler lite"
"Nej du ljuger jag ser det!"
"Det gör jag inte alls! Och varför tror du det?"
"Du är ju helt röd i ansiktet dummer"
"VAH är jag?" Sa han förvånat och jag nicka. "Men jag ljuger iallafall inte lovar" Fortsatte han Jag ryckte på axlarna jag med och satte på tvn men blicken var hela tiden på fotot.
"Varför tittar du på fotot hela tiden" Sa Chaz medans han zappa mella kanalerna.
"Det gör jag inte!"
"Nu är det du som ljuger."
"Jaja men jag erkänner iallafall"
"Men jag ljög inte" Sa han envist.
"Om du säger det så....." Vi fortsatte titta på Jersey shore med favorit program.
"Hejsan ungar" Sa nån och kom igenom dörren till huset. Våra blickar vändes bakåt och där stod Annie med sina höga stövlar och sin kappa fast det var mitt i sommaren eller början av sommaren då. Hon drog av sig ytterkläderna och gick in i vardagsrummet.
"Men Melaine har du gråtit?" Fråga hon och strykte sin hand över min hjässa. Jag svalde hårt och nicka.
"Men vad har hänt?"
"Inget speciellt "
"nu ljuger hon" Sa Chaz skämtsamt.
"Chaz låt henne prata" Sa Annie strängt och Chaz sucka.
"Chaz har rätt det har hänt nåt"
"Nå vad har hänt?"
"Nej men det är allt med mamma och det " Sa jag tyst.
"Men gumman vi ska försöka klara oss igenom detta." Jag nicka. "Men har ni ätit ¨nåt eller?" Fortsatte hon. Vi båda nicka samtidigt och hon skratta.
"Perfekt" Sa hon sedan. Hon gick in i köket och börja göra nåt.
"Kan vi inte göra nåt annat" Sa jag efter en stund.
"Som vad?"
"Men typ bjuda över Chaz." Han mumla nåt och jag sucka. Jag sprang upp på mitt rum och titta igenom det jag hade köpt. En väska log i en kasse sen var det 5 t-shirts 2 linnen och ett par jeans och jeans shorts. Jag la in allt i gadroben där restn av kläderna jag hade med mig hängde. Helt plötsligt knacka nån på min dörr. Jag sprang med mobilen i handen mot dörren och öppna den mjukt.
Jag möttes av ett par gyllen bruna ögon. Justin.
"Hej" Sa han mjukt och titta in i mina ögon. "Jag skulle behöva prata med dig. Vill du gå på en promenad?" Fortsatte han sedan. Jag nicka och det pirra glatt till i magen. Han tog min hand och jag såg hur Kenny gick efter oss och försökte hålla borta alla paparazzis och lyckligt vis klara han det. Vi gick längst vattnet på stranden och allt var tyst och skönt.
"Jo Chaz sa att du var ledsen för mig men han visste inte varför! Kan du berätta!"
"Du kommer bara skratta"
"Nej verkligen inte" Han stanna till.
"Okej men jag tror att jag har känslor för dig" Sa jag och titta ner i marken. Justin tog sitt finger på min haka och tog upp mitt huvud. Han titta in i mian ögon och jag log nervöst.
"Melaine jag har haft känslor för dig sen du börja i vår skola!" Sa han och jag log stort men det försvann genast.
"Varför kysste du då Selena Gomez?" Fråga jag och kände hur en tår rann ner för min kind.
"Det hände bara det var hon som kysste mig! Jag ville inte men jag visste inte ens att du ville ha med mig och göra!" Jag nicka.
"Men varför skulle du vara kär i mig?"
"Jo för att du är vacker snäll och du är annorlunda fast på ett bra sätt" Jag log och jag kände hur våra läppar närmades. Helt plötsligt var hans läppar mot mina men jag drog mig genast ur och sprang därifrån.
Jag kom igenom dörren och sprang upp på mitt rum ochg stängde i min dörr med ett dunk. Jag la mig i sängen med huvudet ner borrat i kudden.
Var inte det här jag ville? Varför sprang jag iväg? Är jag dum eller?
Dörren öppnades och in kom killen jag nyss kysste.
"Förlåt" Sa han och satte sig på sängkanten.
"Det är lungt men jag tycker bara att det har gått lite snabbt"
"Jag fattar. Men jag vill bara att du ska veta att jag ´har känslor för dig" Sa han lite besviket.
"Förlåt Justin...."
"Det är lungt"
"nej jag hör att du är besviken"
"Nej det är lungt" Sa han. Han börjde sig fram och gav mig en puss ¨på kinden.
"Melaine jag måste dra nu"
"Va? Ska du bara åka hit och sen dra?"
"Nej det är inte så men jag åkte hit för att berätta mina känslor för dig"
"Tack för allt Justin" Han log. Jag luta mig fram och krama han och sen gav jag han också en puss på kinden. Jag såg hur han blev lite generad.
"Hör av dig?" Sa han och jag nicka. Han gick med blicken ner i golvet igenom dörren sen var han borta igen!
Så där fick ni en del. Ni kommer förmodligt vis få en ny del för det är en tjej som heter Sofia som kanske kommer bli en liten gästbloggare så då kommer ni få två kapitel om dagen! Ett av mig och en av Sofia skönt va? :D Men hon kommer vara kvar tills Wilma kommer tillbaks! Var delen bra? Och såklart kommer Justin och Melaine kyssas nån gång till men vi ville inte att det skulle gå för snabbt i novellen så de är inte riktigt ihop än..... KOMMENTERA! :D //Sara
First step 2 forever- Kapitel 12
"Mår dü bra?" fråga Chaz.
"Bara lite huvudvärk" Ryan ställde sig upp och kom tillbaks med ett glas vatten och en huvudvärks tablett. Jag log mot han och tog huvudvärks tabletten i munnen och svalde den med hjälp av vattnet.
Jag satte glaset på bordet med en dunk och vi fortsatte titta på Family guy men det var bara en tanke som gick igenom mitt huvud. Känner jag verkligen nåt för Chaz? Jag titta oroligt på han och han log stort. Jag gav han ett litet leénde men vände blicken sedan på tvn. Oron i magen steg nästan varje sekund jag titta på Chaz. Jag flytta ifrån Chaz lite och ställde mig sedan upp.
"Chaz kan jag få prata med dig" Sa jag med klumpen i magen. Han nicka och gick efter mig in i Annies sovrum. Vi satte oss på sängen.
"Jo angående du vet kyssen" Sa jag och titta ner på mina händer. "Chaz jag tror inte att jag känner så för dig"
"Jag vet"
"Va?"
"Jag visste att du inte kände så för mig förlåt för att jag kysste dig" Sa han och titta in i mina ögon.
"Det är jag som ska äga förlåt"
"Ingen av oss ska säga förlåt" Sa han och sen möttes vi i en kram.
"Du är den bästa vännen man kan ha" Sa jag när jag släppte han. Han log. Vi ställde oss upp och gick tillbaks till vardagsrummet.
Det var dags för middag och vi gick och satte oss på våra platser. Ryan hade gått hem för hans släkt hade kommit. När vi ätit klart satte vi oss i soffan och börja titta på en film som heter honey som är en dans film Min favorit film faktiskt! Jag satte mig skönt i soffan med en kudde i famnen. Jag log när Jessica Alba kom in hon är så cool.
Filmen var lång med såå bra. Tillslut var den slut och jag tog mig upp ur soffan. Jag titta på klockan som långsamt ticka fram. Den långa visaren stanna på tolvan och den lilla på 10. Jag gäspa stort och släppte ner kudden i soffan. Jag titta på Chaz som log och snarka i soffan. Jag skratta och tog en filt och la den runt han sen sprang jag upp till "mitt rum" och gick in och satte på min data som jag hade haft med mig. Bakgrundsbilden lyste fram i mitt ansikte och mamma kom fram igen. Hon mima nåt. Jag skaka på huvudet och hon var borta. Jag såg hur en vattendroppe rulla ner för skärmen och jag torka bort med min hand. Jag öppnade internet och gick in på Facebook. Jag uppdatera min status med en liten ledsen smiles sen stängde jag av datan och gick in i badrummet och fixa mig inför natten.
Jag tryckte in hörlurarna i örona och kröp under mitt tjocka lila täcke. Jag blunda och tillslut somna jag med Never Let you go i örona.
Solen sken igenom fönstrena och jag blinka några få gånger. På golvet log ipoden med en spricka på skärmen.
"Fan" Sa jag högt och ställde mig upp. Jag sprang in i badrummet och tog en snabb dusch sen gick jag till min nu urpackade resväska och tog fram en brun aktig tröja och ett par stuprörs jeans. Jag satte på mig allt och gick in i badrummet igen för att platta håret. Sen tog jag väskan över axeln och sprang ner till köket.
"godmorgon hur mår du idag?" Sa Annie medans hon hällde upp sitt kaffe i en kopp.
"Bättre iallafall! Du?"
"Jadå" Sa hon och log. Jag log tillbaks och satte mig på en stol och bredde mig själv en macka."Så vad händer nu efter allt med mamma?" Fortsatte jag osäkert. Annie satte sig mittemot mig och sucka.
"De håller på att leta upp några släktingar som du kan bo hos du får tyvärr inte bo här!" Jag stelna till. Tänk om de hittar min pappa? Jag nicka osäkert.
"Det kommer nog bli bra" Sa hon och jag intala mig själv med det. Jag tog en tugga på det vita brödet medans jag stirra ner i bordet.
"Godmorgon" Sa Chaz och kom in i rummet med till ruffsat hår. Jag skratta med maten i munnen medans han satte sig bredvid mig. Lukten av nyvaken träffade mig hårt och jag hosta till. De båda titta konstigt på mig. Jag skaka på huvudet och åt upp min frukost. Sen satte jag mig i vardagsrummet och titta på Gossip girls medans Chaz gjorde i ordning sig.
"Så vad ska vi göra" sa Chaz och satte sig med en dunk i soffan.
"Shoppa?"
"Shoppa?" Sa han sarkastiskt. Jag fnös med ett skratt.
"Ja vad trodde du?"
"Jag trodde du var en sån som hata att shoppa?" Jag skaka på huvudet.
"Då känner du mig inte!" Sa jag och drog Chaz ut från soffan och vi gick till bilen som stod ut på parkeingen. Jag satte mig i passagerar sätet och Chaz körde motvilligt iväg. När vi väl var framme i gallerian var blickarna överallt på oss. Det är inget nytt såklart vi känner ju Justin Bieber och de flesta vet det. Vissa tycker att vi är löjliga att vi är kompisar men för det mesta är folk riktigt snälla. Två tjejer gick fram till oss och de skrek lite smått.
"är inte ni Chaz och Melaine?" Fråga de uppspelt.
"Det är vi" Sa jag glatt.
Kan inte vi få ta en bild med er?" Fråga de och vi båda nicka. Vi gav kameran till ena tjejens mamma och vi ställde oss bakom de och posa. De gick iväg och de kom fler och fler människor som ville ha kort och såklart ställde vi upp. Vi gick in på olika affärer från sko affärer till Forever 21. Tillslut skulle vi gå in på den sista affären men precis när vi skulle gå in tryckte en kille upp en tidning i famnen på mig. Jag titta förvånat på han men han flina bara och gick vidare. Jag öppnade en slumpvis sida och såg nåt jag bara inte hade lust att se.
Justin kyssa en annan tjej.....
Jag kände hur en tår försökte komma fram men jag räta på mig. Jag är ju faktiskt inte ihop med han men jag kanske skan säga att jag faktiskt är lite kär i han. Jag kollade på texten under och den gjorde mig bara mer förvånad.
Justin bieber och Selena Gomez såg nyss på en båt och de båda var väldigt intima.....
Jag slägde ner tidningen i golvet och gick med bestämda steg in i affären och låtsades som vanilgt men jag kunde tyvärr inte skådespela så bra som jag trodde.
"Varför är du så sur?" Fråga Chaz medans jag drog stressat i smyckena som hängde på sina krokar.
"Jag är inte sur jag är glad" Sa jag och tröck fram ett misslyckat léende.
"Jag ser att nåt är fel"
"Nej jag lovar jag är okej" Sa jag och nicka. Han sucka och vi fortsatte att shoppa.
Jag gick surt igenom dörren hem till Chaz och la kassarna på golvet. Jag sprang snabbt upp på rummet och la mig i sängen med huvudet in borrat i kudden. Chaz satte sig på sängkanten.
"Mel vad är fel?" fråga han.
"Allt"
"Och vad är allt?"
"Allt är allt. Mamma har dött jag är tvungen att flytta härifrån och justin"
"Vadå flytta härifrån och vaddå Justin?"
"De letar efter några släktingar till mig och när de väl hittar några flyttar jag. Och det där med Justin är min ensak" Sa jag och hoppa rakt in hans famn."Jag vill inte" Snyfta jag fram. Jag käde hur en tår fallde ne rpå min axel. Han grät också. "Varför måste allt hända mig?" Fortsatte jag. Han skaka på huvudet och släppte mig. Han torka bort en tår från min kind.
"Vi här för dig okej" Jag nicka.
"Kan jag få vara lite ifred" Han nicka och gick ut ur rummet och jag satte mig bekvämt i sängen och stirra bara rakt in i väggen. Varför jag?
Förlåt för dålig uppdatering men som tidigare inlägget sa så har jag ganska mycket just nu... Men jag hoppas kapitelet ärbra! Och om jag inte får månag kommentarer så kommer det kanske inte bli ett kapitel imorn för det är sååå tråkigt att skriva när det känns som om ingen gillar det! Men jag säger tack för den eller de som kommenterar! Såå KOMMENTERA!!
First step 2 forever- Kapitel 11
Vi gick upp ur poolen och jag drog handduken runt mig.
"Så vad ska vi göra ikväll då?" Fråga jag och satte mig på en av solstolarna.
"Vi kan väl titta på film" Sa Ryan och log.
"Visst" Jag log tillbaks. "Jag går bara och byter om" Sa jag och sprang upp till mitt rum eller rättare sagt gästrummet. Jag satte på vattnet i duschen och tog den snabbaste duschen på cirka 5 minuter. Jag hade fortfarande handduken runt mig medans jag sprang ut och in mellan badrummet och min resväska. Tillslut var jag färdig och mitt hår var torrt och plattat ochhängde ner för axlarna en slapp magtröja visade min solbrända mage. Shortsen satt tight runt höfterna medans jag gick ner för trappen och in i vardagsrummet där killarna satt påklädda. Chaz stirra på mig med stora ögon. Jag fnittra och satte mig bredvid de vid soffan. Alla var tysta med stirrande ögon på¨mig. Min mobil plinga till och jag drog upp den ur fickan. På displayen stod det Justin.
Tja! Förlåt för att jag inte smsat men jag har haft så mycket att göra. Hur gick det på skolavslutningen? Blev ni godkända? lol// Justin Jag skratta och svara ett snabbt och enkelt svar.
Jaa vi belv godkänd dummer! Den stora frågan är om du blev godkänd i skolan lol// Mealaine
Ja såklart jag är ett geni *_*haha men jag har en intervju nu! Hejdå!
Hejdå xD Jag stängde av mobilen och ställde mig upp.
"Så vad ska vi göra?" Fråga jag medans jag ruffsa till mitt hår lite smått. Chaz ställde sig bredvid mig.
"Ja jag ska iallafall spela xbox! Sa han och gick fram mot tvn och satte i halo spelet i xboxen och gav Ryan en kontroll och satte sig nöjt ner i soffan och de börja spela. Jag sucka och satte mig ner i soffan igen.
"Melaine?" Jag vände mig om och såg Chaz mamma stå där med mobilen i handen.
"Skulle jag kunna prata med dig?" Sa han och gjorde en handgest. Jag ställde mig upp och gick efter henne in i köket. Jag satte mig mittemot henne.
"Jo jag har fått et samtal" Sa hoin och tog min hand över bordet."Det var sjukhuset det handla om din mamma" fortsatte hon.
"Va?"
"Ja hon hade kört när hon var full och det gick inte särsklit bra!" Jag titta ner i bordet.
"Vad har hänt med henne"
"Gumman hon dog " Sa hon lågt. Jag drog mig ur hennes hand och sprang upp mot gästrummet som man nu kan kalla mitt rum.
Chaz perspektiv.
Mamma och Melaine gick och snacka men jag brydde mig inte utan fortsatte att spela.
"JAG VANN" Skrek jag högt och hoppa upp och ner på golvet. Ryan stirra surt på mig.
"Det var bara tur" Mumla han. Mamma kom instamplande i rummet och jag såg hur en tår droppa ner för hennes kind.
"Melaine behöver er just nu gå upp till henne" Sa hon och vände blicken upp i taket.
"Vad har hänt?" fråga jag allvarligt.
"Hennes mamma har avlidit. Ryan ställde sig kvickt upp och börja springa upp till hennes rum medans mitt grepp om spelkontrollen blev hårdare. Tillslut ramla den mot marken och jag sprang också in till hennes rum eller okej gästrummet då. Jag öppna dörren på ett ryck och såg henne liggandes på sängen medans Ryan satt på sängkanten och hållde hårt i hennes hand. Hon snyfta till och kolla upp på mig men borra sedan ner huvudet i kudden. Jag satte mig bredvid Ryan. Jag hållde min hand på hennes rygg och jag såg hur hennes bara armar rös till.
"Hur mår du?" Fråga jag tyst. Hon vände upp huvudet igen och satte sig lutad mot säng gaveln.
"Dåligt" Sa hon och torka bort en tår från hennes kind."Varför jag?" Sa hon sen. Jag drog bort en slinga av hennes hår som hade ramlat ner i hennes ansikte. Ryan ställde sig upp.
"Jag ska låta er vara ensamma" Sa han och vi båda nicka och han gick ut med en ledsen min. Jag flytta mig närmare henne.
Melaines perspektiv.
Det pirra till i kroppen när han tog min hand. Det kändes som ett pirr när man var kär men jag vet inte om jag tänker på honom så. Han hållde min hand hårdare. Hans bruna ögon stirra in i mina. Han närmades sig mig och jag närma mig han. Våra läppar var nu några centimeter från varann och tillslut pressades läpparna mot varandra. Jag tog handen runt hans nacke medans kyssen utvecklades. Jag släppte taget om han.
"Err" Vad det enda jg fick fram. Hans blick flög bort mot tavlan som hängde på väggen ovanför sängen. Hände nyss detta? Jag vet inte om jag känner så för han. För precis nån dag sedan var jag nära på att kyssa Justin men nu kysste jag han. Jag vet inte vem jag har känslor för jag vet inte ens om jag har några känslor för nån av de. En tår rann ner för kinden medans mammas ansikte blixtra ill i mitt huvud. Hon sa nåt och det kändes som om hon tog mi hand. Jag finns alltid här bredvid dig! Sa hon tyst men sen försvann hon. Tåren utvecklades till tårar och Chaz gav mig en stor kram.
"Jag vet inget längre" Snyfta jag fram medans tårarna droppa ner på hans skjorta. Jag släppte han. Han ställde sig upp.
"Kom" Sa han och sträckte fram handen och vi gick hand i hand ner för trappan och in i vardagsrummet.
"Melaine" utbrast Annie och ställde sig upp och krama mig hårt. "Hur mår du?" fråga hon och släppte mig.
"Bra" Sa jag och vände mig mot Chaz och log. "Eller inte helt bra då" Sa jag och torka bort en till tår.
"Men det kommer bli bra" Sa Annie och log. Jag nicka och de följde mig i soffan som jag snabbt satte mig i.
"Men nu går jag och gör lunch så får ni klara er" Sa Annie och gick till köket. Jag satte mig bekvämt och Chaz slog på tvn och satte på Family guy. Ryan titta på oss nästan hela tiden bara för att vi hållde i varandras händer och hans blick uttalade svartsjuka. Jag skratta varje gång ett skämt kom fram i programmet och Chaz flytta sig närmare mig och tog armen runt mig men än en gång flsha mammas bild upp i mitt huvud. Jga satte handen å pannan och utbrast ett litet aj.
"Mår dü bra?" fråga Chaz.
"Bara lite huvudvärk" Ryan ställde sig upp och kom tillbaks med ett glas vatten och en huvudvärks tablett. Jag log mot han och tog huvudvärks tabletten i munnen och svalde den med hjälp av vattnet.
Inte jätte lång del men det blev en iallafall. Nu gissar jag nog på att statistiken stupat pågrund av att vi inte skrivit men jag har liksom inte skrivit pågrund av att jag har haft svårt att välja vad jag ska göra men aa! SÅ nu fick ni kapitlet och nu hoppas jag att ni KOMMENTERAR!!! LOVE U GUYS!//Sara
First step 2 forever- Kapitel 10
"Nice" Sa jag och slängde mig i soffan. Chaz tog tag i filmen och satte in den i dvdn. Jag grappa tag om godisskålen och börja äta för fullt.
Filmen startades långsamt och varenda minut skratta vi nästan. Filmen tog slut och både skratt och tårar hade spolats bort. Jag tog ett trött försök med att ställa mig upp men misslyckades och ramla på soffan. Chaz skratta och räckte fram sin hand för att hjälpa mig upp. Jag tog tagt i handen och kom äntligen upp. Jag log lite snällt mot han medans han stängde av tvn.
"Jag går och lägger mig" Sa jag och gäspa.
"Okej jag tror också att jag gör det! Godnatt" Sa han och krama mig.
"Godnatt" Svara jag och sprang uppför trappan och in i badrummet för att fixa mig inför natten.
Jag la mig i sängen och slöt ögonen och tillslut somna jag med ett leénde på läpparna.
"Melaine?" Sa Chaz trött och skaka på mig. Jag öppna ögonen och han log.
"Vad är det?" Sa jag och vände ryggen åt han.
"Det är skolavslutning idag" Sa han och sucka och satte sig på sängen. Jag skratta tyst och satte mig upp i sänge
"Gå nu ut härifrån så att jag kan duscha". Jag shasa bort han i rummet och gick sen in i badrummet och tvättade mig sen drog jag på mig en morgonrock under mina underkläder och gick ner till köke där både Mrs, Somers och Chaz satt.
"Godmorgon Mrs. Somers" Sa jag och log.
"Kalla mig Annie" Sa hon och log. Jag log tillbaks. Jag satte mig bredvid Chaz och tog emot en macka som Annie hållde fram. Jag log som ett tack igen och började äta som en gris. När vi var färdiga ställde jag undan disken och tog språng óch sprang upp till gästrummet och rota bland kläderna för att hitta min klänning och mina klackskor. Jag hittade tillslut kläderna och gick in i badrummet för att sätta på mig grejerna och sminka mig och locka håret lite lätt.
Klackarna hördes högt medans jag gick genom korridoren mot Chaz rum. Jag knacka lite lätt på dörren till hans rum och han öppna snabbt. Ut klev han med en blå rutig skjorta och hängiga byxor.
"WoW" Sa Chaz och granska mig från topp till tå.
"Du är inte så dum du heller" Sa jag och slog till han lätt på armen. Vi gick ner för trappan tillsammans medan hans mamma stod med öppen mun och stirra på oss.
"Ohh va fina ni är! Ställ er lite närmre varann så att jag kan ta ett kort" Sa hon och log. Vi gjorde som hon sa och hon knäppte snabbt ett kort. Chaz skratta och drog håret åt sidan med hjälp av handen. Jag rätta till mina höga svarta klackskor och tog sedan väskan i handvecket sen gick vi alla ut och Annie körde oss till skolan.
Vi kom äntligen fram till den fullproppade skolgården med barn som var lite yngre och några i våran ålder! Nu var äntligen sommaren här och snart så behöver vi inte se skolan på hela 2 månader. Chaz peta lite på min axel och jag ryckte till.
"Hehe" Skocka jag fram medans vi gick mot kyrkan.
"GLAD SOMMAR" Skrek läraren och jag ställde mig upp kvickt och sprang ut med glädjeruset från klassrummet. Tätt efter mig kom Chaz och Ryan. Vi skratta och hela klassen var i full gång. Okej det finns konsekvenser med detta. Det första är ju att man inte får se alla kompisar på ett tag okej det finns inte en till anledning men ändå. Vi tog tag i våra jackor och skor och sprang ner till Annies bil och stod förväntans fulla på att ¨få pka iväg från det här stället. Annie kom stressat fram och vi satte oss i bilen. Chaz där fram och jag och Ryan där bak.
"Varför bor du hos Chaz" Fråga Ryan helt plötsligt.
"Mamma" Sa jag och sänkte ner huvudet.
"Vi finns här" Jag log och gav han en snabb kram. Annie styrde hem och vi gick av bilen. Vi gick in huset och jag drog av mig högklackarna som bokstavligt talat dödade mina fötter. Vi gick in och satte oss utmattat på soffan.
"Jag tycker att vi ska ta och bada! Det är faktiskt SOMMARLOV" Sa jag galet och de skratta.
"Okej vi gör det" Sa Chaz sen sprang alla upp för att byta om. Jag bytte om till en röd bikini och sprang ner för trappan och gjorde en stor bomb in i poolen när Chaz och Ryan log på solstålarna bredvid. De titta surt på mig och hoppa in precis efter mig och börja kittla mig och dra i mina ben undervattnet. Jag skratta medans jag åkte under vattnet. Jag klamra mig loss deras tag och börja hosta upp vatten. Ryan och Chaz bara skratta sen kom jag också me på det.
Okej inte så bra men hade ingen fantasi!!! SORRY! Och jag kan ta bort den om ni tycker så? Emh men kommentera gärna ändå!! Jag kan ta bort den OM NI VILL! Bara säg till! Och jag vill helst inte ha elaka kommentarer!!
LOVE U GUYS!/ Sara
First step 2 forever- Kapitel 9
"Vad har hänt?" Fråga han förvånat. Jag snyfta till och trängde mig förbi han.
"Får jag bo här ett litet tag" Sa jag och torka bort en tår från kinden.
"Är det din mamma?" Fråga han och jag nicka. Han böjde sig fram och krama mig.
"Det kommer bli bra" Sa han och smekte min panna. "Och såklart att du får bo här" Fortsatte han.
"Tack" Han släppte mig och tog min väska och bar upp den till gäs rummet där jag förmodligen kommer få sova. Jag drog av mig jackan och tog av mig skorna slappt.
"Eh kan jag kanske få låna duschen?"
"Jadå det finns en i gästrummets badrum. Jag nicka och sprang snabbt uppför trappan och in i badrummet för att dusha.
När jag var färdig i duschen gick jag in i det stora röda gästrummet och öppna min resväska och drog ut ett par hot pants, linne och en hoodie. Jag drog på mig allt och titta mig själv i den stora spegeln. Jag gick ner för trappan och in i deras vardagsrum. Chaz titta uppför tvn och log.
"Melaine vad gör du här?" Fråga Chaz mamma som kom ut ur badrummet på nedervåningen.
"Emh asså...."
"Hon har lite problem hemma så hon fick bo här!" Sa Chaz snabbt och jag nicka med stämmande.
"Nämen gumman du får alltid komma och snacka med oss om det är nåt" Sa hon och la handen på min axel.
"Tack så mycket" Sa jag och log.
"Vill ni ha middag" Sa hon och gick mot köket och vi nicka. Hon skratta lite smått och började att göra mat. Vi satte oss i soffan och vi började titta på Americas Funniest home videos. Vi skrattade typ hela tiden och det gjorde vi tillochmed när det var reklam. Programmet avslutades och Chaz vände sig mot mig.
"Vad hände? Vad gjorde din mamma?" Sa han allvarligt. Jag titta ner på mina händer och tvekade lite smått! Ska jag berätta?
"Err.... Mamma hade druckit och börja skrika lite saker åt mig" Sa jag tyst. Jag vände upp huvudet och jag såg hur han gjorde en ledsen blick.
"Vad sa hon?"
"Hon skrek ung jävel gå härifrån" Sa ´jag och vände ner blicken igen.
"MAT" Ropa Mrs. Somers och vi gick mot köket och jag torka bort tåren som hade runnit ner för min kind. Jag satte mig på stolen bredvid Chaz medans Mrs. Somers skyffla upp mat på min tallrik.
"Tack" Sa jag och vänta tills de hade fått sin mat sen börja jag äta.
Efter maten började Chaz mobil ringa och han gick bort från köksbordet och börja hjälpa hans mamma med disken.
"Tack så mycket" Sa hon när vi var klara och jag log. Chaz kom in i rummet och log mot mig.
"Vad vill du göra?" Fråga han efter ett tag.
"Vi kan väl titta på film" Sa jag och slängde en snabb blick på klockan.
"Visst gå in och välj film på mitt rum och så fixar jag snacks! Jag gjorde som han sa och gick in hans rum och titta igenom filmerna på hans enorma film hylla. Jag drog ut den första Jackas filmen och nicka för mig själv.
"Den får det bli" Sa jag tyst för mig själv. JAg sprang nerför trappan och in i vardagsrummet där Chaz satt och vänta. På bordet var det full proppat med godis skålar och chips skålar.
"Nice" Sa jag och slängde mig i soffan. Chaz tog tag i filmen och satte in den i dvdn. Jag grappa tag om godisskålen och börja äta för fullt.
Okej jag vet lite kort men försökte verkligen för jag har haft så mycket... Men det är bättre än inget? LOVE U GUYS!! KOMMENTERA MYCKET! (Haft så dåligt med kommentarer skriver vi dåligt? Bara säga till! Och sprid gärna bloggen PLEASE? Nån som är sugen på länkbyte?)
//Skrivet av SARA
First step 2 forever- Kapitel 8
"Jag är inte sån längre jag lovar" Sa han och jag sucka sorgset.
"Vi vet båda att det du är sån"
"Vi vet båda att du har fel" Jag flina. Han tog min hand och vi börja gå mot stigen som sträckte sig genom staden. Han kollade på sig lite då och då och tillslut mötte han min blick. Jag log mot han och titta nervöst ner i marken.
"Jag fattar inte att jag kunde släppa dig" Sa han och tog upp mina haka med fingret. Han börja sjunga lite lågt på Next to you och log samtidigt mot mig.
"Baby everything i have is yours u will never go cold or hungry" Sjöng han och drog bort en hårslinga som klibbat fast sig i mitt ansikte. Han tog min andra hand och titta djupt in i mina ögon. Jag skaka på huvudet och skratta. Jag drog ut mina händer från hans och vi börja gå ¨på den långa stigen.
Dagen efter (Justins perspektiv)
Jag packa in sakerna som log kvar i gaderoben hos Mormor och stängde sedan den stora resväskan. Jag sucka för mig själv och satte mig på den lilla sängen med ett lila överkast som var kvar sen jag var liten. Jag titta på en lilla klockan som hängde över sängen den visade 12. Jag tog mina väskor och gick till hallen.
"Gubben vi kommer att hälsa på igen" Sa mamma och smekte min kind. Jag ställde ner väskorna på golvet och drog på mig mina skor. Jag hjälpte mamma ut med väskorna och in i bilen. När allt var klart satte jag mig där bak och drog fram mobilen och skicka ett sms till Chaz, Ryan och Mel.
Jag åker snart kom till flygplatsen om en halvtimme... //Justin :D
Jag tryckte på skicka och la ner mobilen i framfickan och tog upp min iphone och pressa in hörlurarna i örorna och satte på One bended Knee. Motorn startades och jag vila huvudet mot handen.
Melaines perspektiv.
Min mobil plinga till i handen och jag såg på displayen att Justin hade skicka ett sms.
Jag åker snart kom till flygplatsen om en halvtimme...//Justin :D
Mina andetag blev snabbare och jag sprang till hallen för att sätta på mig mina trånga coneverse. Jag tog min väska och sprang ut till min Mercedes. Jag satte mig i bilen och åkte mot Chaz hus för att berätta för de. Jag kom fram och plinga på dörren.
"hej" Sa Chaz glatt.
"Tja! Justin åker ttp nu följer ni med till flygplatsen?" Fråga jag stressat och Chaz nicka och drog på sig skorna.
"Jag ringer Ryan" Sa han när vi satt i bilen. Vi åkte och hämta Ryan sen bar det av till flygplatsen.
Väl framme sprang vi med rasande fart in på flygplatsen som nu var full med paparazzis och galna fans. Vi trängde oss förbi alla och tillslut såg vi Kenny.
"Kenny" Sa jag och han vände blicken mot oss och vinka in oss med tecken på att vi skulle komma. Vi gick snabbt fram och Justin såg oss plötsligt.
"Så ni kom?" Sa han med ett skratt medans Kenny ledde in oss i ett frånskilt rum. Vi kom anfådda in i rummet och jag satte mig på den lilla skinnsoffan som fanns i mitten av rummet. Justin satte sig bredvid mig.
"när åker du?" Fråga jag.
"Om en kvart typ" Sa han och titta på klockan. Jag nicka.
"Nu är det dags" Sa Justin när de ropa upp planet i högtalarna. Chaz och Ryan ställde sig upp och krama han.
"Vi kommer sakna dig bro! Lova att hälsa på igen" Sa Chaz med ett skratt.
"Såklart" Sa Justin och slog till han lätt i ryggen. Chaz och Ryan gick u ur rummet så att vi var ensama. Justin gick fram till mig och krama mig hårt.
"Justin lova att det inte blir så igen" Viska jag i hans öra.
"Jag lovar" Han släppte mig och titta in i mina ögon och det kändes som om jag sväva på moln. Jag tog bort min blick och gav han en sista kram sen var han borta....
Jag gick ut till Chaz och Ryan som stod tysta och vänta vid bilen. Jag låste upp bilen och de satte sig i den och jag började köra hem Chaz och Ryan.
Jag hängde upp bil nyckeln i nyckel skåpet och gick in i köket. Huset var tomt men lukten av sprit fanns kvar. Det stod några dussintal flaskor på köksön de var öppna och nästan tomma. Jag öppna kylskåpet som gav ifrån säg en äcklig lukt av mögel. Jag tog fram det halvfulla mjölk paketet och drack ur det. Jag ställde tillbaks de i kylskåpet och stängde dörren till den hårt. Jag hörde hur nån gick ner för trappan och jag titta upp. Där stod mamma med sitt blonda hår åt alla håll och en röd äcklig morgon rock.
"Gå härifrån" Väste hon och putta ut mig ur köket. Jag stod oc stirra på henne med halvöppen mun.
"GÅ HÄRIFRÅN UNG JÄVEL" Skrek hon och jag vände på klacken och gick upp på mitt rum med tårar i ögonen. Min egen mamma? Tårarna droppa ner och jag stängde dörren med en smäll. Jag drog fram min stora resväska och börja ösa ner saker jag behöver i den. Jag tog min väska och min handväska och sprang tyst ner till hallen och drog på mig mina skor och sprang ut ur huset. Jag sprang genom den långa skogen och snart börja det regna. Tårarna och regent droppa ner för kinderna oh kläderna och tillslut kom jag fram till Chaz hus. Jag plinga på och han öppna med en förvånad min.
Bra eller? Jag tror att Wilma åkt nu men om hon har internet så kommer hon väl skriva lite! Men jag iallafall kvar! Och om det är så att jag också är borta nån gång så tar jag in en gästbnloggare för tillfället bara! KOMMENTERA MYCKE NU!!! LOVE U GUYS //Sara
First step 2 forever- Kapitel 7
Jag hade helt och hållet fel. När sidan laddat klart såg jag vad det stod. Det var en bild på oss när vi hade kramats och som rubrik stod det "Melaine och Justin Bieber återförenade igen?" Jag drog en djup suck och läste hela texten. Ingenting som stod där stämde,absolut ingenting. Jag hatade verkligen skvaller och sånt. Jag kollade på min mobil och såg att jag hade ett nytt meddelande. Justin <3 stod det på skärmen. Varför hade jag skrivit ett hjärta efter igentligen? Jag gillade väll honom lite förut,inan han stack till Atlanta. "Komma ut och hitta på någonting?" stod det. Jag visste inte rikigt om jag ville det eller inte. På nått sätt ville jag träffa honom när han väl var här men o andra sidan ville jag inte träffa honom och kanske börja gilla honom igen när han ändå ska fortsätta sitt kändis liv som vanligt om bara några dagar. "Okej jag kommer,vart ska vi ses då?" Skrev jag tillsist. "Parken vid ditt hus" jag reste mig upp från stolen jag suttit på och öppnade garderoben och drog fram en rätt stor hodie och drog den över huvudet. Det var ju trots allt kväll och började nog bli rätt kallt.
Jag kollade lite snabbt in i köket och mamma satt kvar där,nu var vinflaskan halv tom,den var nog ny öppnat idag också. Jag suckade lite ledsamt,det gjorde ont att ha en mamma som mamma. Jag gick sen snabbt ut i hallen och stoppade fötterna i ett par ballerina skor och tog min skin jacka i handen sen öppnade jag dörren och stängde den snabbt efter mig.
Jag gick till parken där Justin sagt att vi skulle träffas. Det var inte mycket folk ute vid den här tiden på kvällen,så de skulle nog kanske inte komma någon och störa oss nu heller.
Jag gick lite igenom den gröna parken och kollade mig om ifall Justin var där någon stans men jag såg honom inte så jag slog mig ner på en park bänk och väntade på honom. Det var rätt fint här,allt var grönt, buskarna var fulla med blommor och knoppar och i nått enstaka träf växte äpplen. När jag var som mest försjunken i mina tankar kände jag att någon satte sig bredvid mig på bänken. En gammal gubbe med långt äckligt,grått skägg som var ungefär två decimeter långt och någon äcklig keps som säkert varit grön men som nu mer var brun. Hela han var sunkig och allmänt ofräch.
"Hej" sa han med en skrovlig gammal gubb röst. Jag svalde tungt,skulle han börja prata med mig nu också? tänk om han skulle kidnappa mig eller ännu värre våldtamig? Jag fick lätt sånna tankar när man var själv i någon park eller vad som helst och någon närmade sig en. "Hej... " svarade jag tillslut och sakta. "vilket fint hår du har" sa han och tog en slinga ur mitt hår med sina smutsiga fingrar. Snabbt stälde jag mig upp "emm..Jag måste gå" sa jag och då kom äntligen Justin gående mot oss. Jag sprang iväg till honom lite andfått "Vad är det?" sa han "Den där gubben är seriöst läskig" svarade jag och han kollade på han som satt där och flinade med sin tandlösa mun mot oss. Jag rös till regält. "Vi går härifrån" sa jag och började snabbt gå åt hållet Justin kommit från.
Vi bara gick runt lite,men inte i parken. "Det är hur kul som hälst att se dig igen" sa han och kollade på mig. Jag kollade ner i marken och drog en hårslinga bakom örat "Det... det är kul att träffa dig också" sa jag och kollade upp på honom "..Men imorgon har du väll åkt igen och då var det ingen ide att vi ens träffade varandra" suckade jag med blicken på hans skor. Han la handen under min haka och löft upp den så jag var tvungen att kolla på honom. "det kommer jag inte,jag lovar det" sa han. "Idag gör du det men nästa dag är det inte så,jag vet det" sa jag och nickade lite svagt. Han skakade bara på huvudet.
Första rikiga inlägget utav mig (Wilma) då! Hoppas ni gillade det. Som ursäkt till att jag inte skrivit någon hel del än är för att jag då fyller år idag och tog mig ändå tid till att skriva ett idag efter som att jag åker på semester imorgon och kommer ej inte kunna skriva om jag inte har internet då. Och de andra dagarna har jag bara haft fullt upp men det är ju SOMMAR! då ska man ha kul med kompisar,inte sitta och nörda framför datan!
KOMMENTERA!! och hoppas ni gillade delen!
First step 2 forever- Kapitel 6
Senare på dagen (Melaines Perspektiv)
Jag stängde skåpet med en suck och tog ett hårdare tag om väskan. Jag titta igen på mobilen och såg att jag hade fått ett sms.
Tja! Vi har en överraskning till dig kom till mitt hus om en kvart // Chaz ;P
Jag skratta och börja springa ut från skolan och mot hans hus. Jag stanna kvickt och pusta ut. Jag gick sista vägen och kom tillslut fram till huset. På parkeringen stod Chaz mammas stora bil och en svart bil med tonade rutor. Jag gick uppför gången till dörren och plinga på. Jag drog jackan hårdare om mig medans jag vänta på att nån skulle öppna.
"Heej" Sa Chaz glatt medans dörren öppnades knarrande.
"Hej" Svara jag och gick in i huset. Jag drog av mig jackan och knöt upp mina skor och slängde slarvigt iväg de på golvet. Jag pusta ut och gick in mot vardagsrummet. Jag satte mig ner i soffan medans jag hörde stolar glida mot golvet.
"Hej" Sa en låg röst bakom mig och jag vände mig om. Där stod en kille med brunt hår och hassel bruna ögon som jag väl kände igen. Justin Bieber.
"Justin?" Sa jag tyst. Han nicka och satte sig bredvid mig.
"Förlåt Mel " Jag ställde mig upp.
"Världens bästa överraskning" Väste jag och sprang ut till hallen och drog på mig skorna utan att knyta de och to mina saker och sprang ut.
"MEL" Ropa de efter mig och jag stanna kvickt upp och lät en tår rinna ner från min kind och fortsatte sedan springa.
Justins perspektiv.
Hon gick iväg... Jag drog på mig skorna och tog min skinnjacka i handen.
"Var ska du?" Fråga Ryan snabbt.
"jag skal eta efter Mel" Sa jag och sprang ut genom dörren och sprang mot det hållet Melaine drog åt. Jag sprang efter henne medans tårarna i ögonen letade sig ner för min kind. Jag såg henne med en skymt vid en bänk vi havet. Hon hade händerna i ansiktet medans jag såg hur tårarna droppa ner. Jag sprang försiktigt mot henne. Jag satte mig bredvid henne och hon titta upp. Hon skulle precis resa sig upp för att springa iväg men jag tog tag i hennes arm.
"Justin försök inte" Sa hon argt.
"Jag vet att du är arg! Jag vet inte varför det blev så här!"
"Du vet inte?"
"Asså jag vet men jag hade så mycket och sen bara..."
"Och sen glömde du bort mig?"
"Nej verkligen inte! Men jag hann bara inte!"
"Men hur hann du smsa halva skolan då" Jag sucka och drog ner henne på bänken.
"Jag försökte smsa dig men du svara aldrig"
"Såklart jag inte gjorde för du svara jú inte på mina sms!"
"Men förlåt snälla! Du är den bästa kompisen man kan ha och jag har gjort ett misstag" Hon luta ner huvudet i marken. Hon sucka djupt och titta in i mina ögon och böjde sig fram och gav mig en kram.
"Jag har saknat dig Justin"
"Jag har saknat dig" Sa jag och log för mig själv och hon släppte mig.
"Förlåt om jag inte svara på dina sms" Sa hon.
"Nej förlåt mig" Hon nicka och luta sig bak. Vi titta ut på vattnet och jag såg hur hon log lite för sig själv.
"Hallå vad gör ni här?" Sa nån bakom oss och vi ryckte till och titta bak samtidigt. Där stod Chaz och Ryan och garva. Melaine fnös med ett skratt.
"Den riktiga frågan är vad gör ni här?" Sa jag och de skratta.
"Vi leta ju efter er! Men nu när ni verkar kommit överrens så kan vi väl njuta av att det är skolavslutning imorgon och att sen har vi all tid tillsammans" Sa Ryan töntigt och alla brast ut till skratt och efter ett tag kom Ryan in på det också. Vi drog oss upp från bänken och börja gå mot Chaz hus. Men såklart hade jag glömt bort att jag var världskänd....
Paparazzina ställde sig runt oss medans vi försökte dra oss hemmåt och jag såg paniken i Melaines ögon.
"förlåt" Viska jag i hennes öra.
"Jag tror jag drar hem" Sa hon och gav oss varsin kram och sen sprang hon hem.
Melaines perspektiv.
Jag slängde av mig jackan och gick glatt in i köket där olyckligtvis mamma satt med en vinflaska framför sig. Jag sucka och gick ut ur köket igen och sprang upp till mitt rum. Jag satte mig framför datan och kollade på Oceanup så att inget skvaller eller nåt hade kommit ut om mig och Justin. Jag pusta ut inget hade kommit ut men helt plötsligt kom en ruta fram. Jag hade fel
Asså det blev korta delar idag tyvärr :( Men KOMMENTERA mycke för vi haft jätte dålig statistik och jätte dåligt med kommentarer!!
LOVE U GUYS // Sara
First step 2 forever- Kapitel 5
"hej" sa jag och snurrade runt stolen så jag kollade på henne.
"vad gör du? Har du inga läxor eller något?"
"nej,gjorde dom igår" svarade jag.
"Okej men jag åker till jobbet nu,jag kommer hem runt 3 i natt" sa han
"Okej hejdå" sa jag och log lite mot henne.
(Nutid! Melaines perspektiv)
Jag la dagboken på nattduksbordet och släckte lampan över sängen och blundade. Tankarna surra omkring i mitt huvud. De sista orden Justin sa till mig Jag har fått ett skivkontrakt och måste flytta till Atlanta! Varje gång jag tänker på det ögonblicket så skaver det till i hjärtat. Han övergav mig utan att ringa eller smsa fast han lovat.
Sömnen tog över!
Han kom emot mig. Kniven var riktad mot mitt huvud. Han gick närmare och närmare. Han smekte min kind och garva högt. Kniven snudda min panna jag gick bakåt men en vägg hindra mig jag klammra fast mig mot väggen
och blunda hårt medans killen kom närmare och närmare och han.....
Jag vakna med ett ryck. Tack och lov bara en dröm. Jag pusta ut och tog handen på pannan som var helt blöt av svett.Jag tog tag i väckarklockan bredvid mig och hindrade den från att ringa. Jag ställde mig upp och börja gå mot mitt badrum.
Jag satte på mig ett par stuprörs jeans och en sval skjorta med ett vitt linne under. Jag drog över några halsband och drog håret åt sidan. Jag titta mig i spegeln och nicka och tog upp min Louis vitton väska och satte den i armvecket. Jag sprang ner för trappan och in i köket där mamma satt med en kopp kaffe i handen.
"Godmorgon" Sa hon trött och sucka. Jag tog ett äpple som log i korgen och gav mamma en blick och gick till hallen och drog på mig skorna. Så här är mamma nu för tiden! tråkig! Jobbig! Plus att hon har alkohol problem. Sen Steven lämna henne förra året gick allt under hon förlora sitt jobb och förut såg hon ut som en prinsessa men nu ser hon ful och helt enkelt äcklig ut. Jag tog ett steg ut och börja gå mot busshållplatsen. Bussen körde in mot mig och stannade bara någon meter framför mig. Jag gick på bussen med stirrande blickar i ryggen så här har det vart ända sen Justin sflytta att alla stirra på mig men nu var det mer än vanligt. jga gick längst bak i bussen och satte mig lutad mot fönstret med mobilen framför mig. Jag logga in på Facebook och gick för skojs skull in på Justins profil. Men det var ett misstag
Im on my way to Stratford! Missing my friends and family specially one person im sorry M. M? Melaine? Nej det kunde inte vara jag det kanske är någon av hans killkompisar. Jag sucka och la mobilen i fickan. Varför måste han komma? Jag vill inte träffa han igen.
Justins perspektiv.
Kenny tog min arm och hjälpte mig genom folkmassan. Alla skrek och det pep liksom i örona. Jag vinka åt några tjejer och de blev galna och börja springa fram och drog i min arm men två till vakter kom och tog tjejerna. Vi gick ut ur den stora föygplatsen och satte oss i en bil med tonade rutor. Jag satte mig längst bak och drog fram min Iphone och tittade lite smått på min bakgrundsbild. Det var jag och Melaine. Jag saknar henne enormt men jag gissar på att hon aldrig mer vill snacka med mig igen. Motorn startades och vi åkte i väg mot Mormor och Morfars hus.
Var den bra? I hope so! Förra delen var lite kort men först hade jag skrivit lite och sen efter videon så hade Wilma skrivit lite! Visst skriver Wilma bra? Men iallafall den blev lite kort men om jag skulle skriva mer skulle den bara bli förstörd!! :))! Jag såg att nån ville ha nutid och nu är det nutid i novellen så ja Varsågod!! Kom ihåg att gratta Wilma!!
First step 2 forever- Kapitel 4
Jag kollade lite snabbt på klockan. Halv fem! Jag suckade.
"Justin jag måste gå" Sa jag och han nicka lite lågt.
"Okej men vi syns imorn" Sa han och gav mig en snabb kram och jag hoppa ner från studsmattan. Jag gick till hallen och drog på mig skorna börja gå hemmåt med väskan på axeln.
"Hemma" Ropade jag när jag kom in i huset. Jag drog av mig skorna och la väskan till golvet och hoppade glatt till köket där mamma och Steven satt.
"Hejsan gumman! Har du haft det bra?" Fråga mamma och jag nickade. Jag satte mig bredvid Steven som satt och läste i en tidning.
"Har ni redan ätit middag?" fråga jag.
"Ja vi trodde du ätit där?" Jag skaka på huvudet. Mamma gick till spisen och hämta en kastrull och hällde upp pasta och tomatsås på tallriken.
Jag gick upp på mitt rum och satte mig vid datan. Jag kollade igenom min mejl och tillslut öppnade jag det Amanda skickat.
Hej jag hittade nyss ett klipp på en kille som bor i Stratford kolla på videon han är FANTASTISK!
På slutet av videon hade ja mina händer i ansiktet. Jag kollade på hur många visningar det var på sidan av videon 200 000 st.
Jag hade aldrig hört på när Justin sjungit,visseligen hade jag inte känt honom specielt länge. Men han var fantastisk! Och så många tittar han hade också. Jag skrev ett svar till Amanda
Hej! Shit vad duktig han var! Och vet du vad,han går i min skola.
Jag stängde sen av datorn och slog ner skärmen. Jag åkte runt lite på skrivbords stolen i rummet och åkte fram till fönstret och kollade ut. Det var rätt bra utsikt här ifrån mitt rum. Mitt rum var på högsta våningen om man inte räknar med vinden,men det var ju bara två våningar så..
Jag satt lutad mot fönstret och bara kollade ut ett tag och tänkte på allt möjligt,jag väcktes ur mina tankar när mamma öppnade dörren.
"Hej gumman" sa hon och gick in.
"hej" sa jag och snurrade runt stolen så jag kollade på henne.
"vad gör du? Har du inga läxor eller något?"
"nej,gjorde dom igår" svarade jag.
"Okej men jag åker till jobbet nu,jag kommer hem runt 3 i natt" sa han
"Okej hejdå" sa jag och log lite mot henne.
Vad tycker ni?
Den här delen var skriven av både Wilma och Sara :) Lite kort kanske? YES but how cares!
First step 2 forever- Kapitel 3
"Ska du inte vara med?" Fråga Ryan och Justin sucka.
"Hon är ny hon visste ju inte att vi hade gympa!" Sa Justin irriterat. Mer och mer elever från klassen strömma in.
"Chaz, Ryan, Justin kom hit" Skrek idrotts läraren Mr. Anderson och killarna sprang iväg.
Lektionen tog kvickt slut och jag gick in i tjejernas omklädningsrum igen för att hämta skorna. Tjejen med det långa svarta håret gav mig en kall blick medans jag gick förbi. Jag tog upp skorna och satte mig på en bänk och drog på mig de.
"Du Melaine?" Jag vände upp huvudet och hon fån log lite. Jag fnös och gick iväg utfrån oklädningsrummet. Vad är tjejens problem? Jag gick upp i den stora byggnaden och gick in i musik salen. Jag satte mig lungt ner på en stol medans musikläraren Mrs. Collin steg in i rummet med sina röriga papper i händerna. Jag såg hur Justin och killarna kom in genom dörren. Justin satte sig bredvid mig och log.
"Vad är det?"
"Nee inget" Svara jag kvickt.
"Man ser att det är nåt?"
"Nej men det är bara tjejerna inget speciellt"
"Du är inte den enda första eleven som vart med om det här! Många har slutat pågrund av tjejerna speciellt för Britney"
"Vem är Britney?"
"Hon har typ svart långt hår!" Sa han och ryckte på axlarna.
"Jaha hon" Sa jag lågt. Lekionen börja och det var faktiskt riktigt kul. I min förra skola så hade vi inte så här roligt.
Senare......
"Mel" Sa Justin som kom springandes efter mig. Jag öppna mitt skåp medans jag titta på han som sprang genom korridoren. Han kom flåsandes fram till mig och lutade sig mot skåpen.
"Vill du följa med mig hem idag?" fråga han och log förväntansfullt.
"Ja visst! Jag ska bara göra en liten sak först" Sa jag och drog fram min väska och tog upp mobilen och slog in mammas nummer.
"Cheryl?" Svara hon.
"Hej mamma"
"Heej gumman"
"Du får jag följa med en kompis hem?"
"Jadå men nu måste jag gå ha det så kul gumman puss"
"Puss"
Jag la på luren och nicka mot Justin.
"Bra" Sa han glatt och jag tog på mig min väska och vi gick ut från skolan. Vi börja gå mot hans hus som låg ganska nära skolan. När vi väl var framme så var det ett ganska stort tegel hus. Inte lika stort som mitt hus men stort. Justin låste upp dörren och vi gick in. Jag drog av mig skorna och hängde prydligt upp min väska på en krok på väggen. Vi gick in i huset och en kvinna med brunt hår och bruna ögon kom ut ur köket.
"Hej Justin" Sa hon och krama han. Hon titta nyfiket på mig och log.
"Är du möjligt vis Melaine?" Fråga hon.
"Ja haha"
"Vad kul och träffa dig Justin har pratat så mycket om dig! Jag är Justins mamma Pattie" Sa hon och log. Jag log tillbaks och Justin sucka.
"Kom nu" Sa han och drog upp mig uppför trappan och in i hans rum.
"Snyggt rum" Sa jag och satte mig på hans säng som var klädd av ett stort blått överkast.
"Tack" Sa han lågt och drog fram datorn.
"Vill du gå in på din facebook eller nåt?"
"Jag har inget sånt jag har bara msn!"
"Har du inte facebook?" Fråga han förvånat.
"Nej?"
"Då måste vi fixa en åt dig" Sa han och gick in på Facebooks startsida. Han tryckte på ny användare och jag fick skriva in lite uppgifter och till slut var Melaine Smiths profil klar! Han fixade lite vänner och sen gick han in på sin facebook och bekräftade vänförfrågan. Han lärde mig lite saker om Facebook och sen gick vi ut och hoppa stutsmatta på hans tomt.
Asså jag hoppas den var bra men jag hinner inte skriva mer! Det är jag (sara) som skrivit delen för jag tänkte att om jag skriver nu på morgonen så kan Wilma skriva på kvällen!! KOMMENTERA LOVE U GUYS!! :)
First step 2 forever- Kapitel 2
"Hej" Sa jag glatt och tog av mig mina röda converse. Jag gick in i vårt stora hus och sprang upp till rummet. Jag satte mig framför min data och skrev in mitt lösenord. Jag tryckte upp msn och en pratruta kom genast upp.
(Kursiv Melanie och vanligt hennes kompis Amanda!)
-Heej :)
- Hej sötnoz <3
-Går det bra eller? Träffat nån?
-Är det de enda du tänker på? lol
- Jaja men på allvar?
-Asså jag har fått en kompis men har inte träffat "nån"
- Jasså? Men jag måste gå nu pappa ropar!Älskar dig :*
-Älskar dig mer :*
Konversitation avslutades och jag stängde igen datorn.
"Så gick det bra idag?" fråga Steven och satte sig bredvid mig i soffan.
"Det gick väl rätt så bra" Sa jag och drog upp fötterna i soffan. Han nicka. Okej ni kanske inte fattar varför jag gillar min styvpappa? Men Steven är rätt okej. Min riktiga pappa har aldrig varit här för mig men Steven har verkligen vart här i vått och torrt. Han tog händerna bakom huvudet och luta sig bak. Han drog en djup lycklig suck. Jag hörde hur nyckellåset i dörren vreds om och både jag och Steven vände oss om.
"Hej" Sa mamma glatt och hängde upp sin jacka på kroken. Hon gick in i vardagsrummet medans hennes klackar hördes högt mot golvet. Jag ställde mig upp och gav mamma en kram.
"Gick det bra i skolan?" Fråga hon och log.
"Ja hyfsat" Hon log igen och gick fram till Steven och gav han en puss på kinde. Jag titta äcklat bort och gick uppför trappan och in i mitt rum. Jag öppnade dörren till min walk in closet och log stort och drog handen genom kläderna som hängde på galgarna.
*RIING RIING*
"Oh my gosh" Sa jag trött och sträckte fram handen och slog av väckar klockan. Med hjälp av mina skakiga armar drog jag mig upp ur sängen och in i duschen. När jag var färdig tvättad drog jag handduken runt mig och gjorde mina vanliga morgon rutiner.
Jag kladda på mig lite mascara och la den sedan nöjt ner i lådan med smink. Jag sprang fram till min walk in closet och drog fram ett par midje shorts och en söt topp. Jag titta mig i spegeln och tog min väska i armvecket och gick ner till köket.
"Godmorgon" Sa jag och satte mig på stolen bredvid mamma.
"Varför på så bra humör" Sa mamma förvånat och en bild på Justin blixtra genom mitt huvud som svar.
"Får man inte vara glad?" Svara jag snabbt och hon skratta och nicka. Jag tog en macka och bredde på lite smör oh hällde upp mjölk i ett glas.
Jag drog på mig mina skor och tog väskan som log vid dörr öppningen.
"Jag går nu!" ropa jag och fick ett snabbt svar som likande ett Okej. Jag gick ut ur vårt stora hus och börja springa mot busshållsplatsen. Jag luta mig mot stolpen som stod där och lutade snett på vägen. Bussen åkte in mot mig och stannade framför mig. Dörrarna vreds upp och jag gick på bussen. Jag gick genom den långa korridoren med elever som stirra på mig.
"Melanie?" Ropa nån där bak och jag såg Justins ansikte sticka fram bakom en stol. Jag gick glatt fram till han och han maka lite på sig och jag satte mig bredvid han. Två killar framför oss stack fram huvuden övanför sina säten och stirra på mig.
"Oh justdet det här är mina kompisar Chaz och Ryan" Sa han och log mot killarna. Chaz hade brunt hår och var hanska lik Justin i ögonen och den andra hade kort blont hår. De satte sig ner på sina säten igen med en duns och bussen starta efter lång väntetid. Jag la min väska i famnen och pilla med fransarna som hängde ner. Justin stirra ut genom fönstret men titta genast på mig och gjorde sin hairflip.
Justins perspektiv.
Jag titta på Melaine som log lite smått mot mig. Hennes mörk gröna ögon lyste upp. Hon var söt fast jag kan inte tänka mig henne mer än en vän. Förresten jag träffa henne igår.
Bussen stanna och vi gick av.
"Vad har vi för lektion?" Fråga jag och Melaine titta igenom sina pappar.
"Gympa" Sa hon och sucka.
"Varför suckar du det är kul"
"Ja men det är två problem det första: Att jag suger på idrott för det andra: Jag har inga gympakläder med mig" Sa hon och drog en lång suck.
"Du suger nog inte" Sa Chaz och dunka henne i ryggen. Hon skratta lite små gulligt. Vi börja gå mot idrotts salen och när vi väl kom fram gick vi skillda vägar.Hon in på tjejernas och vi in till killarnas.
Melaines perspektiv.
Jag gick in i det stora omklädnings rummet och tjejerna stirra på mig. Jag vände ner huvudet mot marken och börja gå mot dörren som ledde in till gympasalen.
"Och var ska du gå?" fråga en tjej kaxigt och jag vände mig om.
"Jag ska in till gympasalen" Sa jag och hon slängde med sitt långa svarta hår. Hon gjorde en sur min mot mig och vände ryggen åt mig. Jag gick in till gympasalen och gick till läraren.
"Hej" Sa jag och han vände sig om.
"Hejsan är du Melaine?"
"Ja"
"Välkommen jag är Mr. Anderson"
"Tack så mycket men jag visste inte att det var gympa idag så jag har inget ombyte med mig"
"Det är lungt du kan sätta dig där borta och titta på" Sa han och peka på en bänk som följde vägen genom halva salen. Jag nicka och gick bort och satte mig.
"Mel" Ropa Justin och kom fram springande till mig med Chaz och Ryan på släp. De satte sig bredvid mig och Chaz log stort.
"Ska du inte vara med?" Fråga Ryan och Justin sucka.
"Hon är ny hon visste ju inte att vi hade gympa!" Sa Justin irriterat. Mer och mer elever från klassen strömma in.
"Chaz, Ryan, Justin kom hit" Skrek idrotts läraren Mr. Anderson och killarna sprang iväg.
Hej jag hinner tyvärr inte skriva mer än så men jag hoppas det var bra?
LOVE// SARA!
KOMMENTERA MYCKE LOVE U GUYS!
First step 2 forever- Kapitel 1
Kära dagbok.
Idag så är jag 17 år och det var ungefär 4 år sen jag träffa Justin. Den dagen var perfekt. Men allt förändrades Han förändrades.
Tillbakaspolning 2007 23 augusti.
Magen blev mer och mer pirrig medans jag gick genom den tysta korridoren. Jag titta ner på mina klumpiga ben som gick fram genom korridoren. Jag ramla mot marken med en duns.
"Ajj" Utbrast jag.
"Oj förlåt" Sa en kille och hjälpte mig upp från det kalla golvet. Jag ställde mig upp och borsta bort smutsen från brallorna.
"Tack" Sa jag lågt och böjde mig ner för att ta upp papprerna. Jag räta på mig och log mot killen och mötte hans hassel bruna ögon. Han log tillbaks.
"Är du ny här?"
"Aaa"
"Okej vilken klass ska du till?" Jag bläddra genom papprerna och drog upp den som log i mitten.
"7C"
"Oh det är min klass! Kom" Sa han och börja gå i motsat håll och drog mig mot en stor vit dörr.
"Förresten vad heter du" Sa han och la handen på dörrhandtaget.
"Melanie"
"Jag är Justin"Sa han och tryckte sedan på handtaget och dörren öppnades. Läraren stirra strängt på Justin som stod i dörröppningen.
"Förlåt för att jag kom försent men jag visa Melanie vägen till klass rummet" Sa han och maka lite på sig så att läraren kunde se mig.
"Jaha okej! Så det är du som är Melanie Smith?" Fråga läraren med en liten uppmuntrande röst. Jag nicka.
"Välkommen till Stratford Melanie! Här har du din engelska bok och så kan du och Justin sätta er där" Sa han och gav mig engelska boken och peka på ett par platser i mitten av klassrummet. Jag nicka och gick efter Justin till platserna.
"Slå upp sida 89 och läs tyst till sida 96" Sa läraren som hette Mr. Thomas Justin hade sagt att han hette det iallafall. Jag slog upp sidan i boken och drog bak en hårslinga som klibbat fast sig i ansiktet och börja läsa.
Långa visaren stannade på tolvan och det ringde ut. Jag drog upp väskan över axlen och stoppa ner papprerna och boken i väskan.
"Justin du kan väl vara snäll att visa Melanie runt?" Fråga Mr. Thomas när de andra elevrna snabbt som ögat gått ut i klassrummet.
"Absoulut" Svara Justin med ett leénde. Vi gick ut ur klassrummet och jag sprang till mitt skåp och la in böckerna. Justin kom snabbt efter och drog i mig.
"Kom igen så går vi" Sa han och jag stängde skåpet och gick efter han.
"Och här är matsalen!" Sa han och pusta ut och satte sig på bänken utanför. Jag satte mig bredvid han och log stort.
"Tack för att du ville visa mig runt"
"Inga problem! Skit också Religon lektionen börjar nu" Sa han och ställde sig uppkvickt och vi böra springa mot lektions salen.
Lite senare på dagen.
Jag gav Justin mitt telefon nummer och gav han en kram och begav mig hemmåt.
"Hemma" Sajag och drog av mig skinnjackan.
"hej" Sa mammas pojkvän Steven och log.
"Hej" Sa jag glatt och tog av mig mina röda converse. Jag gick in i vårt stora hus och sprang till vardagsrummet. Jag satte mig framför min data och skrev in mitt lösenord. Jag tryckte upp msn och en pretruta kom genast upp.
Hoppas första delen var bra! Om ni undrar varför jag gjorde om den var för att jag inte fick nån response på den jag hade skrivit först..... Egentligen bestämde jag och Wilma inte att vi skulle skriva så här så om hon blir arg tar jag bort denna!! :) LOVE U GUYS KOMMENTERA!!
